Diss: Att du verkligen ÄLSKAR vintagekläder. Du VET väl att vintagekläder är redan använda kläder? Som någon annan haft på sig förut?
Diss: Att du bjuder hela grannskapet på cirkus i ert vardagsrum. Vem fan vill gå på cirkus i någons vardagsrum? (Vem vill gå på cirkus någonstans?)
Diss: Din priviligierade övre medelklassuppväxt. Ja, den kan du kanske inte göra så mycket åt, men det är skrämmande att tänka sig hur allt bara serveras till dig.
Diss: Bara lyssna på hur nonchalant du beskriver ditt första ZTV-jobb, ett eget tv-program, ett drömjobb för många (främst puckon kanske), men för dig närmast en axelryckning eftersom det är så självklart att du kan bli precis vad du vill. Det har nämligen din mamma och pappa sagt.
Hiss: Gripande om vännen som tog livet av sig. MEN, det hugger inte till i bröstet på samma sätt som när Lina Thomsgård gästade Värvet och berättade om en motsvarande upplevelse (som dock inte var självmordsrelaterad).
Diss: Din första pojkvän som är kommunist, då är du också kommunist. Kommunistpojkens mamma bor i Gamla Stan, själv bor du på Östermalm. Ironin.
Diss: ”Pontus och jag träffades på Spy Bar”. Alltså. Fy. Fan.
Hiss: Det här att Ernst lämnat er familj för en kvinna i din ålder. Det är bra material. Mer av det.
Jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om dig Elsa. Ditt sommarprat är rakt igenom slipat och proffsigt men du är en sådär alldeles för felfri (eller utstuderat bristfällig) människa för att det ska kunna ge mig något. För sällan bränner det till. Jag känner en spontan avsky, men den kan lika mycket bero på att du inte är ärlig och öppen med vem du verkligen är, som på att du faktiskt skulle vara en avskyvärd person. (Jag försöker säga att det säkert bor något fint i dig, men att det här mest är yta, yta och yta.)
