Foto: Annika Berglund / Way Out West
Lev i nuet för fan. Jämför inte Blur med Prince, eller Kraftwerk med Kanye West. Detta var årets Way Out West, och det var fantastiskt. Inte rakt igenom naturligtvis. Men bara att få vara i Slottsskogen i år var en njutning.
Toaletterna hade blivit många fler, maten mycket godare, köerna mycket kortare, utbudet mycket större och vädret mycket bättre. Men festivalen led också av inställda konserter, stundtals uselt ljud och alldeles för många krockar. Här är allt vi tyckte var bäst och sämst med årets Way Out West.
Peters fem bästa
1. Blur
2. Refused (Jazzhuset)
3. 7 Seconds
4. Kraftwerk
5. Love Antell
Arons fem bästa
1. Kindness
2. Blur
3. Love Antell
4. Billy Bragg
5. Jonathan Richman
Bästa maten: ALLT var vegetariskt. Detta var en av årets bästa nyheter och favoriten var grillspetten (som dock kunde variera i mängd beroende på var och när man beställde).
Bästa ölområdet: Bredvid Linné. Briljant utsikt över tältkonserterna.
Bästa scenen: Jazzhuset. Trångt och svettigt.
Bästa dagen: Torsdag. Det enda som fattades var Blur.
Bästa toan: Alla nya vattentoaletter med nästan ingen kö.
Sämst
1. Krockarna.
Vi känner oss verkligen som sångaren i Stillwater från Cameron Crowes ”Almost Famous” när han säger till gitarristen ”Your looks have become a problem!”. Men era bra bokningar börjar bli ett problem Luger! Vi hinner inte dricka så mycket öl vi vill, vi hinner inte se de största bokningarna i Slottsskogen och samtidigt komma in på de klubbspelningar vi vill, och vi tvingas välja bort sådant vi hemskt gärna vill se. Men det är inte bara ett problem med att ni bokar för mycket bra. Vi tror helt enkelt ni planerar schemat lite fel.
2. De inställda konserterna.
Låt oss vara uppriktiga. Lördagen var ett fiasko. Ornette Coleman fick matförgiftning och dök aldrig upp. King Krule gjorde aldrig något inhopp. Bobby Womack ställde in och all soulmagi försvann från årets line-up. Och kanske värst av allt: Frank Ocean, det tveklöst hetaste namnet inom hiphop tappade rösten och ersattes av – Looptroop Rockers. Västeråsarna överkompenserade genom att spela ”(You gotta) fight for your right (to party)”. Skämskudde.
3 Ljudet.
Ibland var det alldeles för lågt. Ibland var det alldeles för dåligt. Ibland kunde vi stå och prata med varandra i normal samtalston framför största scenen, trots att band som Kraftwerk spelade där samtidigt. Ibland kunde vi inte höra konserten vi var på för att någon annan scen lät ännu högre. Vi vill inte gnälla, för ibland var det också bra. Men i första hand är väl det här fortfarande en musikfestival? Och ljudet borde vara prio nummer ett.
*
Det var det. Vilken fest! Vi ses nästa år igen. Kolla gärna in alla våra betyg nedan.
Alla konserter vi såg
Torsdag
Fredag
Lördag
