Diss: ”Sommar för mig är Stockholms skärgård”. Usch.
Diss: När du i Flottan åker på långresa med kronprinsen.
Diss: Att du pratar som att du har en silversked i röven. Du låter som Percy Nilegård.
Diss: Ditt, visserligen påhittade, intresse för aktier.
Diss: När du äter sniglar med Sven Hagströmer.
Hiss: När du går och sjunger för dig själv efter mötet med MW (Marcus Wallenberg så klart! Alla nollor som inte hajar. MW är Marcus Wallenberg.)
Hiss: När du gråter för MW i bilen, när han vinkar av dig, för sista gången. Sedan skriver du om det i dagboken, där du kallar honom… Dodde.
Diss: ”Om du lämnade mig nu”. Vilken fruktansvärd skitlåt det är.
Hiss: När du köpt en ny gård och berättar för barnen. Då blir det high fives och champagne!
Jag måste erkänna Claes, trots allt mitt gnäll, att jag någonstans tyckte detta var bra. Det ÄR lite, liiite spännande, att höra om Wallenberg, Gyllenhammar och Barnevik och alla andra stroppar. Jag är kanske lite hård i tonen, men det är en jävla fascinerande värld du lever i ändå.
