Versmåttet: Limerick

Nyligen har jag och en vän bosatt i Sunne börjat ”battla” med egenkomponerade limerickar via sms. Den som vinner väljer tema för nästa omgång. Senaste inriktningen var ”verk eller karaktärer hämtade ur litteraturhistorien”, och så här blev mitt bidrag:

Den välvillige Sancho Panza

sa till sin vän från La Mancha:

– Med en väderkvarn

blir det aldrig nå’ barn,

det är med flickor du måste dansa.

 

Reglerna för en limerick är enkla. Att tänka på är att limericken ska vara fem rader lång och jambiskt uppbyggd. ‘Jambisk’ innebär att rytmen ska vara stigande, alltså att dikten inleds med en obetonad stavelse.

Och DÄR förlorade jag er. Men känn ingen oro; vi ska gå igenom det här med rytm och versfötter steg för steg.

 

* * *

 

Versfötter är den versbundna poesins minsta beståndsdel, och är sammansatta av obetonade och betonade stavelser. När jag studerade litteraturvetenskap fick vi rabbla:

 

Daktylos är en daktyl

Jamben är en troké

Troké är en jamb

Anapest är en anapest.

 

Daktyl och troké är två fallande versfötter som vi kommer att återvända till vid ett senare tillfälle. Av intresse när man bygger en limerick är de stigande versfötterna.

Ordet troké, som är en jamb, har två stavelser – den första obetonad, den andra betonad (med metriska symboler: U –). Ordet anapest rymmer också versfoten som heter anapest, eftersom det har två obetonade stavelser följda av en betonad (U U –).

I skrivande stund inser jag att svenskspråkiga Wikipedias exempel kanske är lättare att förstå än mina. Där nämner de orden banal och romans som exempel på jamb. Testa att uttala orden så märker ni att kraften läggs på den andra stavelsen: ba-nal. ro-mans. Wikipedias exempel på anapest är också behändiga: pa-ra-dox. ro-man-tik.

En tredje stigande versfot, stigande peon, har tre obetonade stavelser och en betonad (U U U – ; pa-ra-dox-al, pe-ko-ra-list). Den är ovanligare än de två andra.

Vi kikar på takten till min Don Quijote-limerick:

 

Den välvillige Sancho Panza

sa till sin vän från La Mancha:

– Med en väderkvarn

blir det aldrig nå’ barn,

det är med flickor du måste dansa.

 

U –  U U –  U U – U

– U U  – U U  – U

U U – U –

U U – U U –

U U U –  U U – U – U

 

jamb + anapest + anapest + obetonad

daktyl + daktyl + troké

anapest + jamb

anapest + anapest

stigande peon + anapest + jamb + obetonad

 

Som ni ser har jag tagit mig några friheter; andra raden i dikten är uppbyggd av fallande versfötter, inte stigande, och gör blandvers av det hela. Eftersom limericken ofta uppfattas som en folklig diktform, plump i tonen därtill, tycker jag inte att det gör någonting om man frångår schemat något – så länge det flyter på bra när man läser.

Ni märker också att rad 1, 2 och 5, som är tretaktiga (= tre betonade stavelser), ska rimma på varandra. Detsamma gäller rad 3 och 4, som är tvåtaktiga (= två betonade stavelser). Temat bestämmer ni själva, men praxis verkar vara att inleda med ett egennamn och avsluta med en snuskig poäng.

Om ni känner till några härliga limerickar får ni gärna dela med er av dikterna i kommentarsfältet, likaså om ni vill impa på oss med era egna försök.

 

Etiketter:

Om Tobias Holmgren

Frilansskribent och recensent. Norrländsk läslus med västgötskt postnummer.