Debatten om Call Girl har till stor del handlat om statsministerns roll, om huruvida Olof Palme förtalas i den fiktiva storyn. Det är förvisso en intressant diskussion, men i Call Girl finns det en så mycket viktigare historia att prata om. Jag förstår precis varför filmmakarna har valt att skriva in statsministern i bordellskandalen, dramaturgin blir mycket tydligare så. Och jag antar att de räknat med den debatt vi nu fått, jag gissar också att de hoppats att vi sedan ska kunna ta oss vidare och diskutera det som verkligen betyder något.
Call Girl handlar om män med makt och kvinnor utan makt. Det handlar om maktstrukturer. Om vems historia som blir hörd och om vilka som av omgivningen och samhället döms till att lida i det tysta. Detta borde vi prata mer om. Filmen handlar om strukturerna som skapar prostitution. Om detta borde vi verkligen prata mer. Det är dags att gå vidare från statsministerns roll. I dagens DN skriver Kajsa Ekis Ekman bra om debatten som borde vara. Så, diskutera nu detta i smågrupper.
För övrigt tycker jag att Aron har i stort sett rätt i sin recension. Dock tycker jag att han är lite snål i betyget. Call Girl är gastkramande, estetiskt fulländad, obehaglig och viktig. Dessutom är soundtracket en fullpoängare.
