Det här är en lista som kan göras på hundratals sätt, hur värderar man egentligen ett bra intro? Handlar det om hur lätt det är att känna igen? Hur bra riffet är? Nej, det där är andra listor.

Ett bra intro, på den här listan, handlar mest om hur tufft det är.

Och det går naturligtvis inte att sammanfatta alla världens fantastiska rockintron på en lista med bara tio stycken. Det räcker helt enkelt inte.

Så innan du läser vill jag bara förvarna dig. Det kommer att saknas intron. Här finns till exempel inget med The Beatles, trots att deras intron räcker till en egen lista, typ det första punkackordet i ”A Hard Days Night”.

Trummorna i Jesus And Mary Chains ”Just Like Honey” fick heller inte plats.

Varken Jimi Hendrix eller The Rolling Stones är med, inte ens ”Wild Thing” med The Troggs.

Det finns ingen ”Hungry Heart” eller ”Thunder Road”. Det finns ingen ”Should I Stay Or Should I Go”, ingen ”Koka Kola”. Ingen ”Watching The Detectives”, ingen ”No Action”. Ingen ”Town Called Malice”, ingen ”In The City”.

Ni förstår. Nåväl, här kommer de. Topp 10, bästa intron på rocklåtar:

10. The Radio Dept. – Heaven’s On Fire

Sonic Youths Thurston Moore får inleda en av förra årets bästa låtar: ”People see rock’n'roll as youth culture and when youth culture becomes monopolized by big business what are the youth to do? Do you have any idea? I think we should destroy the bogus capitalist process that is destroying youth culture”.

Det kan knappast sägas bättre.

9. UNKLE – Guns Blazing (Drums Of Death Pt. 1)

Är det någon som minns UNKLE? Det är väldigt mycket 90-tal, åtminstone på Psyence Fiction där ”Guns Blazing” är hämtad. Men introt är fantastiskt.

Det brusar lite, sprakar till i någonting, sedan kommer stråkarna och det piper i en maskin.Och därefter: ”Somewhere in Space, this may all be happening right now”.

Ett citat från första trailern till Star Wars, BOOM! Här har ni den:

8. Gyllene Tider – (Dansar inte lika bra som) Sjömän

Det finns ett antal inräkningar som skulle platsa på denna lista. Men att bara rabbla sådana skulle bli tråkigt i längden. Därför har jag valt Per Gessle. Med egna rötter i Halmstad känner jag ett visst ansvar.

Låten börjar dessutom med ett utmärkt gitarriff, och inräkningen på franska ackompanjeras av trummor. Tufft.

7. The Who – Baba O’Riley

Ett intro som inte går att ta miste på är ”Baba O’Riley” med The Who. Först den där synten som bara studsar fram och tillbaka i en halv minut. Sedan pianot som visar ackorden och vägen för resten av bandet.

Och så Keith. Keith Moon. Jordens bästa trummis.

Att låten sedan har ett bedrövligt outro har inget med saken att göra.

6. Primal Scream – Kill All Hippies

Primal Scream var under större delen av 90-talet världens bästa rockband och fanns det något som de hanterade med bravur så var det intron.

De har en hel del oförglömliga gitarriff, som till exempel ”Jailbird” och ”Movin’ On Up”. Men de fullkomligen bemästrade samplingarna, som i ”Loaded” där de lånar från ”The Wild Angels” eller ”Kowalski” där de lånar från ”Vanishing Point”.

Men deras storhetstid kulminerade först i ”Xtrmntr” från 2000. Inledningsspåret heter helt enkelt ”Kill All Hippies” och inleds med dialog ur Dennis Hopper-rullen ”Out of the Blue”.

5. MC5 – Kick Out The Jams

”Right now, right now, right now it’s time to… Kick out the Jams motherfucker!”

Det är ett lika bra intro som det är klassiskt. Rob Tyner är en av de finaste rockpredikanterna genom tiderna och på ”Kick Out The Jams” är han i högform.

De upptäckte The Stooges som må ha blivit ett bättre band i slutändan. Men Iggy Pop blev aldrig aldrig samma predikant.

4. The Modern Lovers – Roadrunner

Jag måste ändå ha med en inräkning till. Den står Modern Lovers för. Jonathan Richman nöjer sig inte med att räkna till fyra. Han räknar till sex.

Det måste vara inräkningens motsvarighet till Spinal Taps gitarrförstärkare, där volymkontrollen går till elva istället för tio.

3. Broder Daniel – I’ll Be Gone

Många skulle kanske vilja höra öppningsackordet i ”Shoreline” i stället, men det kvalar inte in här av en enkel anledning: det saknar Henrik Berggren när han skriker ”yeah!”.

2. Bob Dylan – Like A Rolling Stone

Just precis.

Och så slutligen, världens bästa rockintro är:

1. Stray Dog – Tramp (How It Is)

Världens bästa rockintro måste vara den första en och en halv minuten i Stray Dogs ”Tramp (How It Is)”.

Först kommer orgeln, ett mycket viktigt, för att inte säga oumbärligt, instrument för att få till det perfekta rockintrot.

Sedan kommer trummorna, olycksbådande och reverbtyngda, ännu ett starkt kort i rockintroarsenalen.

Och därefter, de svulstiga duettgitarrerna som talar om att: här är det rock’n'roll vi snackar om.

Nu kommer även körerna och synten, och plötsligt har allt fått ett fruktansvärt modernt sound, som låter taget från något så hippt som fjolårets fantastiska Fang Island-platta.

Alltsammans stegrar sedan till ett enormt crescendo och Stray Dog har levererat ett rockintro som heter duga. Men inget av det jag beskrivit hittills gör det till världens bästa rockintro.

Det är vad som kommer sedan.

Hela rockfanfaren avslutas i en cymbal, och sedan förbereder bandet oss för vad som komma skall, med den självklara strofen: ”Fasten your seatbelts”.

Det, mina damer och herrar, är rock’n'roll.

Några frågor på det?

Kommentarer

kommentarer