SVT:s Dox fortsätter att leverera. Igår visades filmen Dear Zachary, en omtalad och prisbelönt film och man förstår varför.
Filmen börjar som ett sätt för en vän att minnas en död kamrat. Efter att Andrew Bagby blivit mördad påbörjar hans vän, filmaren Kurt Kuenne, en resa för att prata med Andrews vänner och familj för att kunna få en rättvis och heltäckande bild av den döde vännen. Det hela utvecklas dock åt helt oväntade håll. Andrews före detta flickvän misstänks för mordet, och senare visar det sig att hon även är gravid med Andrews barn. Kurts film blir nu ett sätt att ge det ofödda barnet en bild av sin döde far. Men det kommer mer, filmen utvecklar sig till ett thrillerliknande drama.
Filmen är effektivt berättad, man sugs direkt in i historien och vill sedan veta mer varje sekund. Det är en fin personlig hyllning och en berättelse om kärlek och rättsröta. Dear Zachary är smärtsam att se, men samtidigt fin. Varje bildruta innehåller lika delar tragik som varm kärlek. Efter att ha sett filmen var jag tagen. Det är en film som verkligen berör och upprör. Ett tips: se filmen med näsdukar och en kudde i närheten, något att torka tårarna med och något att i ilska slå hårt på utan att det gör för ont i knogarna.
Se Dear Zachary på SVT-play, där den ligger ute till den 15 februari, kortare än vanligt alltså.
