När jag flyttade från Stockholm till Karlstad insåg jag att jag flyttade från en storstad till en småstad. Stockholm är ju landets enda riktiga storstad, med allt vad det innebär. Jag trodde att jag skulle sakna möjligheten till att gå på konsert flera gånger i veckan och restaurangutbudet mest. Och visst, framför allt konserterna saknar jag otroligt mycket, men det jag saknar mest är faktiskt möjligheten att se film. När jag nu bor där jag bor finns det ingen konkurrens på biomarknaden. Det finns visserligen en liten kommunal biograf, där det även finns en filmklubb, men det är väldigt få filmer som visas där och när de väl visas där så är det så sent att filmerna känns gamla. Det är redan gårdagens nyheter. I stort sett är man helt i SF:s våld, det är de som väljer vilka filmer man ska kunna se på bio, och i en stad som Karlstad är det nästan bara storfilmerna och de givna publiksuccéerna som visas.

Det går så klart att argumentera för att det är så marknaden fungerar, om det hade funnits efterfrågan på andra filmer så hade det också visats andra filmer. Men å andra sidan, kultursfären är på många sätt något som står över marknaden och borde uppmuntras på annat sätt än vanlig affärsverksamhet. När det gäller kulturpolitik så är det dock en ålderdomlig syn som råder. Av någon anledning är det självklart att det finns ett bibliotek i varje kommun, men enligt de flesta är det en absurd tanke att ha en kommunal biograf. Jag ställer mig frågande till varför det är så här. Varför är det viktigare att kommunen tillhandahåller böcker än att de tillhandahåller annan kulturell brödföda? Har det att göra med synen på film som nöje snarare än kultur? Varför är det så att kulturpolitiken under en så lång tid stått för en så ålderdomlig syn på kultur? Stöd till dans, teater och museer är självklara, men ett stort och brett stöd till filmen verkar svårt att få till. På produktionssidan är det annorlunda. Många svenska filmer betalas till viss del av stöd från oss skattebetalare, genom Svenska filminstitutet, regionala filmcenter, SVT och så vidare.  Men det är svårare att få stöd till att visa film. Det borde vara självklart att alla dessa filmer som produceras med allmänna medel också ska kunna ses av en bred allmänhet även utanför Stockholm (och även utanför Göteborg och Malmö). Med dagens digitala teknik är det inte heller lika dyrt att visa film som det tidigare varit.

Jag tycker att det vore självklart med stora satsningar på att alla kommuner ska driva biografer, på samma sätt som de driver bibliotek. Filmkulturen är lika viktig för oss människor som litteraturen är, det är bara en lite nyare teknik. Och utan ett kulturpolitiskt initiativ är den smalare filmen dömd att aldrig visas för människor på landet. Biografmonopolet som SF i dag har är skadligt för filmbranschen, det kommer att utarma den svenska filmen och intresset för smalare film riskerar att sjunka om ingenting görs. Kulturpolitik måste våga vara aktiv och förnyande och driva Kultursverige framåt snarare än vara en konservativ bromskloss som gör så lite som möjligt. Jag gissar att de allmänna biblioteken från början var en radikal förhoppning och en stor politisk satsning. Sådana satsningar är lika möjliga i dag som de var då. Om vi kan ha allmänna boksamlingar, varför skulle vi inte kunna ha allmänna filmvisningar?

Kulturpolitiken har blivit ett vakuum där ingen vågar ha en riktig åsikt, ingen vågar tro på något nytt. Politik är att erbjuda drömmar om en bättre värld och en tro att det är möjligt. Kräv en aktiv och offensiv kulturpolitik! Kräv allmänna biografer i varje kommun!

Kommentarer

kommentarer