När jag gick på mellanstadiet spenderade jag flertalet timmar med att skolka från någon OÄ-lektion eller nåt sånt för att istället sitta i gräset på baksidan av skolan och lyssna på en bergsprängare. Vi var flera stycken som satt där runt bandspelaren och lyssnade. Det var förbjudet på så många sätt. Dels visste vi att lärarna samtidigt undrade var vi var och började leta efter oss, och dels lyssnade vi på Onkel Kånkel. Detta var ett så enkelt och samtidigt tydligt fuck you till vuxenvärlden. Våra lärare fick jaga runt efter bandspelare i klassrummen för att få tyst på Onkel. När vi hade musik och fick i uppgift att spela upp favoritlåtar fick lektionerna avbrytas för att det var flera som valde musik som helt enkelt inte gick att lyssna på enligt våra lärare. Och vi ba: ”Ååååh, du fattar ju fan ingenting! Du har fan aldrig varit ung! Jävla lärarjävel!” Det var liksom ett sätt att testa vuxenvärlden. Men framför allt var sångerna kanske ett sätt som man kunde använda alla nya roliga ord som man lärt sig och få ett sammanhang för dem. Det var ett sätt att få vråla ut ”kuk, fitta, knulla, balle” men samtidigt göra det med en fin melodi.

Det bör ju dock tilläggas att det finns en jävla kvalitetsskillnad inom könsrocken – det finns bra och det finns dålig könsrock – och det hade även vi mellanstadiekids ett väldigt bra öra för att höra, den vuxne Peter har i stort sett samma könsrocksmak som Mellanstadiepeter.

Könsrocken är fortfarande oerhört provocerande. Den berör sånt som vuxenvärlden har beröringsskräck för, sånt som man helst inte pratar om högt. Könsrocken petar i allt det där smutsiga och hemska som finns i mänskligheten. Och det är precis därför som det just nu finns mellanstadiebarn som precis har börjat sjunga om Martin Ljungs förhud och nynna på Smek mig Guran. Det är liksom inte till för att vuxenvärlden ska tycka om det eller acceptera det, meningen är att det är något som ska få lärare att rodna och springa mot bandspelare för att stänga av.

Veckans Kobra handlar om könsrock. Det är så klart spännande, underhållande och roligt att se och höra hur de dissekerar ämnet. Jag älskar Kobra och tycker att de hittar vettiga, om än inte helt oväntade, ingångar på könsrocken. Men samtidigt är det ju både lite gulligt och lite märkligt hur kulturetablissemanget tar till sig könsrocken (även denna text kan väl falla in under någon form av överanalyserande med kulturkofteperspektiv?). Könsrocken kommer alltid att vända sig mot den goda smaken och all form av finkultur. Könsrocken är per definition fulkultur. Kobra är finkultur.

Se Kobra på SVT-play! På fredag, den 1 april, klockan 20 visar SVT dokumentären om Eddie Meduza, Eleganten från vidderna, i K-special.

Och kom ihåg, könsrock handlar egentligen bara om att kittla skrattnerven med något som vi egentligen inte får skratta åt.

Kommentarer

kommentarer