Just nu befinner jag mig i Göteborg för Way Out West. Festivalen toppas av Prince, Kanye West och Pulp.
34 procent av de tio mest sålda albumen på den svenska topplistan är med kvinnliga soloartister. Motsvarande siffra för manliga soloartister är bara 22,7 procent. Kvinnliga artister säljer alltså bättre än manliga. Det kan man inte riktigt tro när man ser sommarens festivalbokningar. Det är jäkla märkligt att det ska vara så förbannat svårt att få till någon form av jämställdhet i Festivalsverige. Desmond in a tutu har pratat med Emma Finnkvist. Hon har tidigare chefat på Arvikafestivalen och lanserade då målsättningen att ha hälften kvinnliga artister på festivalen.
På lördag klockan 12 är Emma Finnkvist med i What’s Out West, en paneldebatt om jämställdhet i festival- och klubbvärlden, på Lagerhuset i Göteborg.
Kvinnliga artister säljer ju bevisligen skivor. Varför är det så svårt att få mer jämställda festival-lineups?
– Jag tror att mycket handlar om gamla vanor och strukturer. Musikbranschen drivs till stor del av män, både inom skiv- och bokningsdelen och statistiskt sett lyfter män ofta fram män och därför är det framför allt män som står på scenerna. Jag tror även att det handlar om en falsk trygghet. Festivaler vill boka säkra kort, det vill säga akter de bokat förut, vilket ofta är män, och så hamnar de i en ond cirkel. Det finns även dolda strukturer i vårt samhälle, som vi har med oss sedan barnsben, som gör att det är svårare för kvinnor att ta plats än män. Män blir uppmuntrade att testa och försöka det de vill samtidigt som kvinnor enligt dessa strukturer bör röra sig inom områden de vet att de behärskar. Här tycker jag att festivaler har ett stort ansvar. De behöver visa på att kvinnliga artister faktiskt finns, för det gör de, och att de kan leverera precis lika bra som sina manliga kollegor.
Vad tror du måste göras?
– Jag tror att de gäller att agera på flera plan. Skiv- och bokningsbolagen måste rekrytera fler kvinnor på ledande positioner, bokningsgrupper på festivaler måste skaffa fler kvinnliga bokare, kvinnor måste uppmuntras att våga satsa på musiken. Jag vet att det kan vara svårt att pussla ihop ett program som består av 50 procent kvinnor och 50 procent män, det är så mycket som spelar in i bokningsprocessen, priser, tillgänglighet, tidsscheman etcetera, men även om man inte lyckas med just detta finns det mycket annat festivalerna kan göra. Till exempel kan de placera de kvinnliga akter på bra scentider på stora scener, det finns absolut tider som är bättre att spela på än andra, och de kvinnliga artister som bokats kan lyftas fram i programblad, hemsida och på affischer för att nämna några exempel. Jag tror också att det är väldigt viktigt att sluta benämna band med kvinnliga medlemmar som ”tjejband”. Ingen kallar varken Kent, The Hives eller Coldplay för ”killband”.
Du har ju bossat på Arvikafestivalen, hur jobbade ni med jämställdhet där?
– Vi har jobbat med jämställdhet på flera sätt. Dels har vi haft flera internutbildningar inom organisationen som bland annat har syftat till att vi ska rekrytera så jämställt som möjligt och att vi ska ha ett jämställt förhållningssätt till alla inom organisationen. Vi har även gjort undersökningar kring vem som har vilka positioner inom organisationen och ställt oss frågan: Är det jämställt om vi är 50 procent kvinnor och 50 procent män i organisationen om samtliga män jobbar inom traditionellt manliga områden logistik, produktion etcetera, och samtliga kvinnor jobbar inom traditionellt kvinnliga områden, catering, funktionärsvård etcetera? 2010 gick vi även ut med ett statement om att vi skulle försöka att boka en helt jämställd festival till 2011. Vi ville ställa exakt 50 procent män och 50 procent kvinnor på våra scener och med det visa att det faktiskt går att göra en toppenfestival med ett jämställt program.
När får vi se jämställda festivaler tror du?
– Nästa år hoppas jag! Det finns så mycket grymma musiker som är kvinnor där ute, att det finns inte längre någon som helst ursäkt att inte boka ett jämställt program.
Vi har själva, på Desmond in a tutu, diskuterat hur lätt det är att bli gubbig. Hur ska man tänka för att undvika att hamna i gubbträsket när man skriver om kultur och nöje?
– Till att börja med tror jag att man måste räkna. Hur många män skriver vi om och hur många kvinnor? Samt att inför varje artikel åtminstone försöka att hitta lika många kvinnor som män att skriva om i just den genren. De finns, det gör de nästan alltid. Det gäller bara att lyfta blicken lite. Om ni har svårt att hitta det ni söker är Rättviseförmedligen en jättebra hjälp!
Finns det någonting man glömmer när man pratar om jämställdhetsfrågor i kulturbranschen? Är det några frågor som sällan eller aldrig ställs?
– Jag tycker att det är viktigt att fokusera på varför vi faktiskt bör och ska prata om jämställdhet. På vilket sätt det kommer att främja branschen och hur alla i slutändan kommer att leva i en jämställd värld.
Varför är det viktigt att prata om kön i de här sammanhangen?
–För det första bor det 50 procent män och 50 procent kvinnor på den här jorden. För mig är det självklart att vi alla ska få chansen att synas och höras exakt lika mycket. Sen tycker jag att det är jätteviktigt att nämna kvalitetsbiten. Om vi släpper in kvinnor i branschen så kommer utbudet att öka. Ett ökad utbud leder till en högre konkurrens vilket i sin tur leder till ökad kvalitet i slutprodukten. Och ett så bra festivalprogram som möjligt, det vill vi ju alla ha!
Om jag inte missminner mig gick Arvikafestivalen i konkurs…. Kunde ju ha nämnts i artikeln. Försöket med kvotering gick inte så bra. Vilken festival skall Emma F försöka förstöra härnäst?
Men varför skulle de två sakerna ha med varandra att göra? Det finns ju fler exempel på festivaler som gått i konkurs. Orsakssambandet i din analys är inte särskilt solklart.
Det är naturligtvis svårt att veta utan att göra en marknadsundersökning i målgruppen. Men med tanke på att det är hård konkurrens på festivalmarknaden är det kanske inte så klokt att välja bort eller nedprioritera ”säkra kort”. Sannolikheten för flopp och konkurs ökar och det kan vara det som hände Arvikafestivalen. Att med öppna ögon kvotera och bortse från marknadskrafterna är i mina ögon inkompetens. Iallafall i en vinstdrivande verksamhet, men det kanske inte Arvikafestivalen är…
Det är svårt att veta ja, för att inte säga omöjligt, men jag ser att du vill spekulera, så låt oss göra det.
Det finns alltså enligt ditt resonemang inga kvinnliga artister som är ”säkra kort”. Samtidigt inleds denna artikel med att kvinnliga soloartister säljer mer skivor än de manliga motsvarigheterna. Det är ju lite motsägelsefullt. Du tror inte att artister som Madonna, Beyoncé, Adele, Aretha Franklin, Patti Smith, PJ Harvey, Björk, Stevie Nicks, Kate Bush, Robyn skulle dra en stor festivalpublik?
Okej, låt oss säga att du har rätt. Hur många säkra kort krävs då för att fylla en festival? Jag fortsätter att spekulera och säger att Way Out West, som i år sålde slut rekordtidigt, gjorde det i första hand tack vare Kanye West och Prince. Om det nu stämmer, så kan det inte vara allt för svårt att få till en jämn könsfördelning på resterande artister.
Jag tror inte för ett ögonblick att kvoteringsarbetet är vad som fick Arvikafestivalen att gå i konkurs.
Väl rutet Aron! Det måste vara sjukt länge sen (om det ens någonsin hänt) som människor valde bort musik för att den framfördes av en person med snippa. Så dumt! Här är en lista på ”säkra kort”: http://rattviseformedlingen.se/post/503679686/festivaldags-har-har-vi-satt-ihop-en-lista-pa-band-och
Med människor menar jag alltså musikkonsumenter, inte festivalarrangörer, bevisligen.
Det är samma gnäll varje år, gnäll om ”orättvisan” i att det är fler män än kvinnor som blir bokade på festivalerna runt om i landet och att det ska vara 50/50. Att sedan de bokningsbara artisterna inte är 50/50 ignoreras.
Själv tycker jag det är lika skrattretande om när Feministisk perspektiv postade en debattartikel på sin hemsida förra sommaren där de menade att de svenska festivalerna bara bokar vita män, och när de skulle ge exempel på dessa vita artister nämnde de bl a Timbuktu.
Eller som när Ladyfest gnällde i DN förra året:
”Robyn är en artist som räknas som kvinnlig akt, men sedan kanske hennes musiker är enbart män. Det kan vara totalt sju personer på scenen, varav sex är män. Som får ta plats. Skulle man ta hänsyn till detta i räkningen eller väga in storleken på de scener de spelar på skulle det bli ännu större skillnad.”
Dumma dumma Robyn som har mage att välja vilka musiker hon vill ha i sitt eget kompband!
Jag trodde att festivalernas främsta uppgift var att ge publiken de artister de vill se, men tänk så fel jag hade. Det finns en anledning till att t ex Arvikafestivalen gick i konkurs när de var för upptagna med att komma på korkade ideer som ”Hångelgaranti” och att könskvotera in kvinnliga artister istället för att kolla vilka artister deras besökare ville se.
Skulle t ex Sweden Rock Festival eller Wacken börja könskvotera så skulle de med det begå ekonomiskt självmord då det knappt finns några hårdrocksband med kvinnliga medlemmar och publiken skulle då väldigt snabbt svika.
Finns anledning till att Emmaboda drar mer än ladyfest, trots att Emmaboda ligger ute i skogen.
Joe Black, för det första anser jag att människor i maktpositioner har ett ansvar att förbättra samhället. Alla människor i maktpositioner har ett ansvar. Att inte ta ansvar är ett ställningstagande.
Som festivalarrangör har man absolut ett ansvar. Jag gissar att de som väljer att arrangera musikfestivaler gör det för att sprida bra musik och få folk att upptäcka nya artister, annars skulle de alltid bara boka säkra kort. Här gissar jag, men jag tror nog att festivalarrangörer helst inte ser sig som jukeboxar.
För det andra, tesen att manliga artister är säkrare kort och att manliga artister säljer bättre än kvinnliga artister faller på sin egen orimlighet om man ser till försäljningslistorna och spotifylistorna. De mest spelade och bäst säljande artisterna är kvinnor. Johanna postade en länk till Rättviseförmedlingen här ovanför och jag tror att du Joe hittar flera möjliga headlinare där som garanterat skulle sälja slut festivaler. Ett exempel som lyckats boka flera kvinnliga huvudakter, tillika några av världens största artister, är Stockholm Music & Arts. Och om jag fattat det rätt säljer de riktigt bra.
När det gäller just Emmaboda så verkar det ju som att en säkring gått där så den festivalen behöver vi inte ens diskutera.
”För det andra, tesen att manliga artister är säkrare kort och att manliga artister säljer bättre än kvinnliga artister faller på sin egen orimlighet om man ser till försäljningslistorna och spotifylistorna.”
Det beror nog på musikgenre min vän, inom singer/songwriter genren kan du absolut ordna en helt jämställd festival. Men försök arrangera en helt jämställd metal eller hiphop-festival. Det är nära på omöjligt.
Kvinnliga soloartister finns det gott om men kvinnliga band finns det definitivt färre av. Så att bara räkna soloartister när du vill se vilket kön som är populärast som musiker blir lite missvisande.
Om man nu bara ska boka det som säljer bäst så ska man väl ta de samanlagda försäljningslistorna? Och då är kvinnor i topp.
Har du tänkt på att musikfestivaler ofta har en profilering mot en specifik genre snarare en mot en allmän topplista? Tala om för mig hur Sweden Rock ska kunna anordna en jämställd festival och samtidigt behålla sin hårdrocksprofil? Här är veckans albumtopplista:
http://www.hitlistan.se/ Tycker du att Emmaboda gjorde fel som inte bokade Loa Falkman och Lasse Stefanz? Dom bäst säljande manliga artisterna under året var Eric Saade och Lasse Stefanz. Dom är faktiskt inte heller bokade.
Som sagt det finns gott om toppsäljande grymma kvinnliga soloartister främst inom singer/songwriter och soul. Har du en sån inriktning på din festival vilket Stockholm Music & Art verkar ha är 50/50 inget svårt alls. Bland rockband, rappare, DJ:s däremot ser det väldigt annorlunda ut.
Jamen dåså, Jonte. Du säger alltså att det finns andra värden än bara de rent kommersiella. Att man till exempel har festivaler och bokar en viss genre. Då finns det alltså andra värden att ta hänsyn till än de bara strikt kommersiella. Då kan man ju till exempel jobba för en bättre värld också, genom att sträva efter jämställda festivaler. Bra!
På vilket sätt får vi en bättre värld genom att ha 50/50 på Sweden rock? Som sagt, att kvotera en sån festival blir bara att sminka över symtomen. Anledningen till snedfördelningen finns någon annanstans.
Festivaler bokar dom artister som deras publik helst vill se. Inom vissa genrer finns det ett kraftigt underskott av kvinnliga artister. Inom andra genrer finns inte det här underskottet utan det är snarare tvärtom.
Det är konstigt att förvänta sig något annat än att en festival ska ha en annan könsfördelning än den som finns representerad inom den genre de riktar in sig på.
Festivaler kan också göra sitt bästa för att försöka förändra könsfördelningen och se till att även tjejer vill spela i band, om det nu är som du påstår att tjejer inte vill spela i band.
Som sagt, med maktposition kommer ansvar.
Om du läser mina inlägg längre ner så kommer du få reda på den största orsaken till varför killar i den åldern är mer benägna att harva i replokalerna. Det har mer att göra med det motsatta könets preferenser än vilka band dom sett på festivaler. Ungdomar i den åldern har aldrig varit på någon festival.
Det enda som skulle hända med Sweden rock om man könskvoterade festivalen är att kvaliten skulle sjunka och därmed biljettförsäljning och vinst. Det är en sak att ha 50/50 på en festival som Stockholm Music & Art med inriktning på singer/songwriter och Soul. Något helt annat att ha det på en hårdrocksfestival.
Jonte, jag tror helt enkelt inte riktigt på din grundpremiss. Jag tror att det finns andra skäl att spela i band än att bli poppis bland killar eller tjejer. Och jag tror att det finns sätt att få fler tjejer att starta band. Ett av de sätten är till exempel att lyfta upp kvinnliga artister på festivaler. Jag tror att alla alltid bör arbeta för ett mer jämtsällt samhälle.
Klart det finns andra anledningar. Men att bli populär hos det motsatta könet är ju onekligen en ganska stor motivationsfaktor om du råkar vara heterosexuell. Att förneka det är naivt. Och om du har en motivationsfaktor som är kraftigt snedfördelad mellan könen kommer snedfördelningen även att visa sig i replokalerna och senare också på festivalscenerna. Det är faktist inte svårare än att 1 plus 1 är 2.
Att jag snöar in mig på heterosexuella ungdomar beror på att det är vanligast och därför blir det deras val som formar mönstren i samhället.
Det finns en ganska enkel förklaring till att rock, hiphop och dj-scenen domineras av män.
Jag har själv varit 14 år och dessutom jobbat på fritidsgård så jag vet hur snacket går bland killar i den åldern. Spelar man i band, rappar eller dj:ar på fester får man tjejer. Så tänker många 14-åriga killar. Och all erfarenhet visar att dom faktiskt har rätt. Killar som spelar i populära band och får vara dj:s på dom största festerna blir väldigt populära hos tjejer, dom behöver inte ens se särskilt bra ut.
För tjejer som vill bli populära hos killar funkar det inte riktigt på samma sätt. Där går fortfaraned utseendet i första hand.
Är det då så konstigt att fler killar än tjejer är beredda att ägna timmar åt att harva i repllokalerna? Och att tjejer bryr sig mer om sitt utseende? Att vilja bli attraktiv och populär hos det motsatta könet är nog en ganska stark dragningskraft hos alla heterosexuella. Och eftersom heterosexuella utgör majoriteten av samhället så ser vi dom mönster vi ser. Att kvotera musikfestivaler blir då helt meningslöst, det är bara att sminka över symtomen. Grunden till ojämställdheten ligger någon helt annanstans.
Det är väl aldrig någon som sagt att det bara är festivaler som ska jobba med jämställdhet. Även fritidsgårdar där bara killar spelar musik bör jobba rätt så jävla hårt på det.
Ansvaret bör tas på alla nivåer.
Arvikas död började väl när depeche bokades och kostade lite för mycket. Sen levde de väl vidare på nåder från kommunen?
Och du tror inte att fritidsgårdar jobbar för det? Det gjorde vi, tro mig. Vi satte tom en regel om att minst 30% av tiden i replokalen var avsedd enbart för tjejer som spelade. Det ledde till att replokalen stod tom långa tider. Tjejerna var minst lika musikaliska som killarna men betydligt mindre benägna att sitta i replokalen och harva.
Och som sagt, killar och tjejer motiveras inte främst av fritidsgårdsledare. Bland killar går snacket att man lättare får tjejer om man lirar i ett rockband, rappae eller är dj på fester. Alternativt jävligt duktig på någon idrott. Bland tjejer går snacket om att man lättare får killar om man ser väldigt bra ut.
Och tyvärr har dom rätt. Heterosexuella tjejer och killar väljer varandra baserat på lite olika kriterier där killar går mer efter utseende och tjejer mer efter status (spela i band eller vara dj är ju hög status bland ungdomar). Jag säger inte att det är en naturlag. Bara att det är så det ser ut och så länge det gör det kommer tjejer och killar prioritera lite olika. Det är naivt att förvänta sig något annat.
Jag tycker det är en väldigt grov generalisering av killar och tjejer.
Men ok, om det är svårt att fylla replokalerna med tjejer så kanske det kan underlätta om tjejer ser andra tjejer spela när de går på festival.
Det jag säger är att man måste jobba på detta på alla håll. Samt inse att det är en viktig fråga. För alla.
Visst är det en generalisering men den är inte desto mindre sann för det. Det är helt enkelt så mönstret ser ut och man måste vara väldigt blind för att inte se det.
”Men ok, om det är svårt att fylla replokalerna med tjejer så kanske det kan underlätta om tjejer ser andra tjejer spela när de går på festival. ”
Killar börja harva i replokalerna långt innan dom satt sin fot på en festival. Anledning nummer ett till att så många killar vill spela i band eller bli dj:s är att dom märker att killar som gör det blir populära bland tjejer, dom behöver inte ens se särskilt bra it. Tvärtom funkar det inte likadant. För att få tjejer att bli lika motiverade så måste killar börja tycka att tjejer som lirar i band är sexigare än den snyggare tjejen som modebloggar istället för att lära sig skalor på en gura.
Där har du huvudanledningen. Det handlar inte om fritidsgårdspersonal som uppmuntrar, eller om vilka band dom har sett på festivaler. Utan att bli populär hos det motsatta könet. Hur ska du ändra på det?
Känns som den där gamla ”sanningen” har använts i jämt inom musiken. Det gör den inte mer ok. Grabbar som lirar rock för att få brudar.
Men hur som helst. Det handlar ju om de roller och mallar som finns. Det som ska brytas ner på alla plan. Från hem, skola, fritid och alla andra områden där det finns människor. Det som du säger nu är ju bara nått som visar på hur snett det i så fall är. Om tjejer ska märkas genom utseende och inte genom att uttrycka sig t.ex genom musik.
Det du säger visar bara att det krävs en jämställdhetsplan inom alla områden, och då t.ex. festivaler som det här handlar om. Låt det finnas förebilder även på festivaler.
”För att få tjejer att bli lika motiverade så måste killar börja tycka att tjejer som lirar i band är sexigare än den snyggare tjejen som modebloggar istället för att lära sig skalor på en gura.”
Det viktiga är att de får vara trygga och självständiga individer.
Du säger:
”Det handlar ju om de roller och mallar som finns. Det som ska brytas ner på alla plan. Från hem, skola, fritid och alla andra områden där det finns människor.”
Jag tycker det låter som en obehaglig människosyn. Att de mallar och roller människan lever efter skall brytas ner. Av vem undrar jag? Hur om folket inte lyder?
Alla människor, du med, lever enligt en mängd mallar som vi inte ens är medvetna om. Du har identifierat en, könsmallen och stirrar dig blind på den och tror att om den bryts ner blir alla lyckliga. Sedan finns det ju andra som stirrar sig blinda på annat och tycker folk skall leva enligt deras premisser. Alla som tänker på det här viset anser jag är fundamentalister som är potentiellt farliga. Jag är glad att jag lever i en demokrati för det här sättet att se på andra som en flock som skall uppfostras kommer aldrig i mål så länge vi går till valurnorna regelbundet.
Vem skall ha rätten att ta mallarna för hur du lever ditt liv ifrån dig?
Dessutom, det du själv vill ha låter extremt mallat. Sifferutredningar enligt strikt könsmall på alla plan, i alla verksamheter. Helt oberoende av alla andra aspekter på mänsklig samvaro som finns. Strikta krav på att alla måste vara förebilder i just genusfrågan och att beteenden som kan betraktas som könsspecifika skall arbetas bort.
”Det viktiga är att de får vara trygga och självständiga individer.
.”
Absolut, jag håller med. Det är inte kvinnors uppgift att göra sig attraktiva för män eller tvärtom.
Men du kommer inte undan det faktum att viljan att bli attraktiv och populär hos det motsatta könet är en väldigt stark drivkraft förutsatt att du är heterosexuell. Och så länge det innebär olika för tjejer och killar så kommer tjejer och killar att välja olika.
Något så självklart borde man inte ens behöva påpeka.
Jag har inte påstått att det är en naturlag huggen i sten, bara att det är så det ser ut. Och det är ett perspektiv som nästan aldrig tas upp när dom här frågorna diskuteras.
Jag har egentligen inget mer att tillägga. Tack för en trevlig diskussion :-)!
”Jag har inte påstått att det är en naturlag huggen i sten, bara att det är så det ser ut”.
Vad är skillnaden Jonte? Du har ju påpekat det så många gånger nu att det börjar likna en naturlag? Skulle mäns enda drivkraft att spela i band vara sexuell? Om vi i allt vi gör bara styrs av den driften kan vi väl lika gärna lägga ner hela samhället eller? Det är inte alls ”självklart” som du säger, i själva verket är det ganska trångsynt och bakåtsträvande.
Kan kanske saker som ett musikintresse också spela in? Kan det musikintresset påverkas och stimuleras av förebilder och vilka artister som spelar på festival?
Något som ÄR självklart är att musiken och kulturen måste vara mer jämställd och det är något hedersvärt att sträva efter. Det är för mig CHOCKERANDE att så många kan vara emot det?
”Skulle mäns enda drivkraft att spela i band vara sexuell? Om vi i allt vi gör bara styrs av den driften kan vi väl lika gärna lägga ner hela samhället eller? Det är inte alls ”självklart” som du säger, i själva verket är det ganska trångsynt och bakåtsträvande.”
Nej det är inte den enda driften. Men det är en stark drift och en väldigt stor motivationsfaktor för hormonstinna tonåringar. Och om en motivationsfaktor är snedfördelad mellan könen kommer det att visa sig i replokalerna. Det är ju inte så att inga tjejer spelar i band. Bara det att dom är färre.
”Något som ÄR självklart är att musiken och kulturen måste vara mer jämställd och det är något hedersvärt att sträva efter.”
Som en annan person frågade. Gäller det även bloggvärlden där kvinnor dominerar? Ska vi kvotera läraryrket och antalet universitetsstudenter också? Eller ska det bara kvoteras när män är i majoritet?
Vad är egentligen jämställdhet? Är det 50/50 överallt eller är det att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och lika fria att göra sina livsval? Fria livsval och lika möjligheter är just nu inte kombinerbart med 50/50 eftersom tjejer och killar generellt väljer olika.
En påtvingad 50/50-fördelning bland bokade artister förändrar inte det faktum att fördelningen i verkligheten inte är sådan. Jämställdhet bör räknas i möjligheter (och skyldigheter) snarare än praktiska utfall. Att boka kvinnor för att dom är just kvinnor är allt annat än jämställt.
Håller faktiskt helt med. Så länge tjejer och killar generellt väljer lite olika i livet så är 50/50 överallt inte förenligt med lika spelregler och möjligheter. Vad är egentligen mest önskvärt?
Ska vi börja kvotera modebloggare också? Där råder knappast jämn könsbalans.
Konstig logik.
A. ”34 procent av de tio mest sålda albumen på den svenska topplistan är med kvinnliga soloartister.”
B. ”Musikbranschen drivs till stor del av män, både inom skiv- och bokningsdelen och statistiskt sett lyfter män ofta fram män och därför är det framför allt män som står på scenerna.”
Men hur kan det då vara fler kvinnliga soloartister bland de mest sålda albumen? De borde väl bli utmotade där med.
Fast egentligen, alla som har någon som helst kunskap om statistik inser att hela sifferexercisen är fullständigt intetsägande. En titt på en topplista, en gång och enbart soloartister. Matematik på dagisnivå.
DU använder en konstig logik Adam. Fördelningen på topplistorna beror väl inte ENDAST på skivbranschen utan på vilka som köper skivor? Det är väl konstigare att festivalbokningarna inte motsvarar topplistorna?
Han menar nog att det blir missvisande att bara räkna soloartister eftersom kvinnliga musiker oftast är just det.
Män spelar betydligt oftare i band än vad kvinnor gör.
Dessutom är dom bäst säljande männen inte heller med på festivalerna eftersom dom inte representerar rätt genre. Att kräva att exempelvis Sweden Rock ska boka Eric Saade och Lasse Stefanz till sin festival eftersom dom sålt bättre än några andra manliga artister är lite märkligt resonemang.
Jag förstår vad han menar men hans logik fungerade ÄNDÅ inte Jonte.
Att män spelar oftare i band än kvinnor vet jag också om. Men det kanske går att göra något åt saken?
När du säger att män hellre spelar i band och kvinnor hellre modebloggar så BEKRÄFTAR du bara den strukturen. Du säger samtidigt att mäns enda chans att få tjejer är att spela i band och att kvinnors enda chans att få killar är att modeblogga.
Det är så snacket går, säger du. Ja, för att DU SNACKAR SÅ!
”När du säger att män hellre spelar i band och kvinnor hellre modebloggar så BEKRÄFTAR du bara den strukturen.”
I så fall BEKRÄFTAR du samma ”struktur” när du säger att fler män än kvinnor bokas på festivaler. Får man eller får man inte snacka på om hur det ser ut i dag?
OK, jag kallar härmed inte svagheten i dina argument för ologiska, det är så svårt att reda ut huruvida de är det eller inte och heller inte så viktigt. Däremot kvarstår min kritik av inledningen av din artikel för den är motsägelsefull och märklig.
1. Du hänvisar till att kvinnor är populärare än män på topplistor och menar därmed att detta bättre skall avspeglas i festivalbokningarna. Men i öppningen av texten utelämnar du fullständigt 43 procent av topplisteplaceringarna (jag förmodar att det är band) i din egen hobbyundersökning. Tror du verkligen att någon med lite mer än lågstadiekunskaper i matematik går på det enkla debattknepet?
2. Du anser att könsfördelningen på den svenska topplistan i din ”undersökning” skall återspeglas i varje festival. Den rimliga matematiken här är naturligtvis att summan av ALLA festivaler i Sverige skall motsvara topplistan. Inte heller det är egentligen ett rimligt resonemang eftersom det knappast finns en direkt korrespondens mellan festivalpubliken och topplistepubliken. Dessutom tar du ingen som helst hänsyn till vilka artister som ens ÄR bokningsbara för de festivaler vi talar om.
3. Inledningsvis anger du som sagt popularitetsargumentet (kvinnor är populärare än män) för varför festivalerna skall ha fler kvinnor medan du senare i kommentatorsfältet anser att Jonte är ”duktig” när han säger att det kan finnas andra premisser än kommersiella för bandbokning på en festival varvid du tillägger att man t.ex. bör förbättra världen. Det första argumentet blir ju faktiskt helt meningslöst om du menar att man INTE nödvändigtvis behöver utgå från popularitet när man bokar. Du skulle naturligtvis utgått från världsförättrarargumentet (i det här fallet 50/50 om jag förstår dig rätt) om du anser att det är det mest centrala. Känns som du vill lura läsarna inledningsvis med lite sifferfiffel.
4. Du skriver: ”Musikbranschen drivs till stor del av män, både inom skiv- och bokningsdelen och statistiskt sett lyfter män ofta fram män och därför är det framför allt män som står på scenerna.” Om du nu försöker driva i bevis att mansdominansen i musikbranschen (skiv och bokning enligt din egen text) är orsaken till att män bokas har du ett problem när du samtidigt försöker säga att kvinnor dominerar topplistorna i samma mansdominerade bransch. Ser du inte att du säger emot dig själv? Hur menar du att kvinnorna överhuvudtaget kommer till en position där de kan ge ut skivor och marknadsföras i någon större utsträckning om männen i musikbranschen inte vill ha dem där? Du antyder senare att det är tack vare publiken kvinnorna tar sig fram. Rimligtvis trots skivbolagsmännen i så fall. Den argumentationen är minst sagt märklig. Som om de kommersiella bolagen skulle ge ut lite kvinnor av misstag ungefär.
Du kommer förmodligen att argumentera mot detta och jag låter det vara bra med det trygg i förvissning om att de flesta kritiska läsare i vilket fall redan sett de svagheter jag listat.
Frågan om hur könsfördelningen på festivaler bör se ut och hur man eventuellt skall uppnå detta har jag nu inte berört. Får se om jag orkar återkomma till den.
”När du säger att män hellre spelar i band och kvinnor hellre modebloggar så BEKRÄFTAR du bara den strukturen.”
Okej, men har jag fel? Jag säger sanningen tyvärr. Och jag är också ganska så säker på varför det är så. Slutar jorden att vara rund om vi säger att den är platt?
”Du säger samtidigt att mäns enda chans att få tjejer är att spela i band och att kvinnors enda chans att få killar är att modeblogga.”
Nej det har jag inte sagt. Jag sa bara att killar ökar sin chans att få tjejer genom att spela i ett band, vara dj på fester eller vara grymma på fotboll. Det är inte det enda sättet att få snygga tjejer men det är väldigt effektiva sätt.
Tjejer får killar främst genom att vara snygga, inte genom att modeblogga. Att tjejer oftare modebloggar är snarare bara en följd av att tjejer bryr sig mer om sitt utseende än killar.
”Det är så snacket går, säger du. Ja, för att DU SNACKAR SÅ!”
Så allt är mitt fel nu? :) Jag har jobbat på en fritidsgård och det var inte vi fritidsledare som snackade så. Det var faktiskt ungdomarna själva. Du nedvärderar ungdomarna när du insinuerar att dom inte kan tänka själva utan bara lyssnar på fritidsledare. Hade dom gjort det så hade vi inte haft underskott på tjejer som spelar i band. Vi gjorde i princip inget annat än att uppmana tjejer att börja spela i band och börja med traditionella killgrejer. Det står tom i läroplanen, men tyvärr för sociala ingenjörer som dig så har tjejer och killar i den åldern en egen vilja.
Vill du veta vems fel det är? Det är DITT fel. Och mitt fel, och i princip alla andras fel. Varför? Därför att även heterosexuella feministmän som du väljer tjejer främst efter hur snygga dom är och inte efter hur hög status dom har. Likadant väljer feministtjejer killar med hög status som är musiker, dj:s festfixare med mera. Kolla på hipstereliten i södermalm som du så förtvivlat gärna verkar vilja tillhöra så får du se exakt samma mönster där.
Unga killar och tjejer ser det och rättar sig därefter. Who can blame them?
När jag säger att du snackar så, så menar jag inte att du rent FYSISKT säger det till ungdomarna. Jag menar att du verkligen är övertygad om att det du säger stämmer. Att det ÄR en naturlag (trots att du skriver att det INTE är det).
Men du HAR rätt. Det ser ju ut så idag. Det är vi överens om. DU HAR rätt. Du säger ”SANNINGEN”, när du säger att mest män spelar i band. Jag vill förändra det, du är rätt nöjd som det är. Men du HAR rätt, förutom, på en liten punkt:
Hur stor del av publiken på Sweden Rock är tjejer? Jag, som tillhörande hipstereliten i Stockholm, har aldrig varit där. Men om nu heterosexuella män spelar i band för att få tjejer så borde publiken på Sweden rock bestå till 100 procent av heterosexuella kvinnor, och uteslutande homosexuella män?
”Men om nu heterosexuella män spelar i band för att få tjejer så borde publiken på Sweden rock bestå till 100 procent av heterosexuella kvinnor, och uteslutande homosexuella män?”
Jag kan tänka mig att killar och farbröder i hårdrockband även rör sig i andra sociala sammanhang än festivalområden. Vad tror du?
Jag vet inte om den här diskussionen leder så mycket framåt. Du upprepar bara ”killar får tjejer genom status och tjejer får killar genom utseende” om och om igen. Jag är inte säker på att det blir mer sanning bara för att du upprepar det. Men jag vet att jag inte riktigt orkar försöka formulera svar på så många fler olika sätt. Du tror uppenbarligen att det är sanningen och att det inte går att förändra. Jag vet inte ens om du tycker att det vore bra att förändra de här strukturerna.
Det enda jag vet är att ett jämställt samhälle är det man måste kämpa mot och att det är det enda rättvisa. Jag tror att man hela tiden måste sträva efter att förbättra samhället och inte bara acceptera de orättvisor som finns med argumentet ”så är det”.
Jag hoppas att du fortsätter fundera på hur samhället kan bli mer jämställt och att du kan hjälpa unga tjejer att starta band och våga ta plats i en mansdominerad värld. Lycka till!
”Det enda jag vet är att ett jämställt samhälle är det man måste kämpa mot och att det är det enda rättvisa. Jag tror att man hela tiden måste sträva efter att förbättra samhället och inte bara acceptera de orättvisor som finns med argumentet ”så är det”.”
Om det är det enda du vet så kanske du inte är så lämpad att formulera några strategier för att nå ditt mål. Du saknar ju kunskap erkänner du själv.
”Jag hoppas att du fortsätter fundera på hur samhället kan bli mer jämställt och att du kan hjälpa unga tjejer att starta band och våga ta plats i en mansdominerad värld. Lycka till!”
Vissa sfärer är mycket riktigt mansdominerade och andra är kvinnodominerade. Inte ens musikvärlden är helt och hållet mansdominerad. Singer/songwriter och soulgenren är två exempel där kvinnor är välrepresenterade. Är det viktigaste att det statistiskt sett är 50/50 överallt? Eller att alla tillåts välja själv och har samma möjligheter oavsett kön? Vi måste nog först definiera vad verklig jämställdhet är. Är det 50/50 överallt så finns det en hel del områden där vi måste kvotera in män också.
Men försök även att se dig omkring och titta hur det ser ut inom din egna moraliskt högstående upplysta medieelit. Hur ser det ut där? Framgångsrika killar med högstatusjobb, väljer dom helst tjejer som är snygga eller väljer dom tjejer som är lika framgångsrika som dom själva? Och hur gör tjejerna? Vilka signaler tror du det sänder ut till landets alla ungdomar som ser detta?
Det är ganska klädsamt med självinsikt ibland. Ska man förändra världen är det nog bäst om man börjar med sig själv.
Här ser jag den centrala punkt som belyser en avgörande fråga i den jämställdhetsproblematik som artikeln handlar om:
”Det enda jag vet är att ett jämställt samhälle är det man måste kämpa mot och att det är det enda rättvisa.”
Vid första anblicken är det precis min åsikt. Men när jag läser meningen en gång till ser jag här en konflikt mellan ”jämställt” och ”rättvist”. Orden betyder inte samma sak vilket gör att det ena inte nödvändigtvis leder till det andra. Därmed måste jag, om jag skall göra ett etiskt val, prioritera ett av begreppen. För mig är ”rättvisa” ett mer centralt och inte minst mer begripligt ord än ”jämställdhet”. Ett avgörande problem med begreppet ”jämställdhet” är att det finns en mängd åsikter om vad jämställdhet är och det finns ännu fler åsikter om hur jämställdhet (enligt någons definition) skall uppnås. Det gör att åsikterna om hur jämställdhetsarbete skall bedrivas blir olika beroende på vilken definition av jämställdhet man anser vara den riktiga. Diskussionen här i denna tråd handlar delvis om det problemet. Jag anser visserligen att man skall debattera sin åsikt men alla som anser att exakt deras definition är den enda rätta framstår som inskränkta. När så en mediemobb drar igång och attackerar en liten festival som valt att gå sin egen väg blir det obehagligt. Ungefär som när religiösa fundamentalister i somliga länder (USA och abort t.ex.) tror att deras personliga tolkning av sin religion gör dem moraliskt överlägsna.
Rättvisa däremot är lättare att hantera. Ordet har inte en entydig definition men är ändå ett av de mest centrala begreppen vi använder när vi talar om hur vår demokrati och vårt rättssystem skall fungera. De yttersta ramarna för hur vi lever tillsammans. Rättvisa har också en personlig aspekt. Varje enskild människa har rätt att behandlas rättvist menar jag och det menar även vårt demokratiskt inrättade rättssystem. Rättsskipning och bestraffning får aldrig vara kollektiv. Att den aspekten är oerhört central inser de flesta som funderar lite kring rättvisa. Denna centrala aspekt tycker jag många som sysslar med social ingenjörskonst missat i historien, och även idag. Kvotering är ett exempelvis en bra illustration av hur kollektiv jämställdhet (här enligt 50/50-definitionen) krockar med personlig rättvisa.
”Hur stor del av publiken på Sweden Rock är tjejer? Jag, som tillhörande hipstereliten i Stockholm, har aldrig varit där. Men om nu heterosexuella män spelar i band för att få tjejer så borde publiken på Sweden rock bestå till 100 procent av heterosexuella kvinnor, och uteslutande homosexuella män?”
Hahahahaha och du snackar om bristande logik. :) Det är inte ens värt att svara på. Har förresten själv aldrig varit på Sweden Rock så jag kan inte svara. Är mer inne på elektronisk musik.
Har du hört talas om groupies någon gång förresten? Du vet, killar som spelar i framgångsrika band brukar få rätt många såna. Likadant även för framgångsrika DJ:s och andra. Du kan ju fundera en stund hur det kommer sig.
”Men du HAR rätt. Det ser ju ut så idag. Det är vi överens om. DU HAR rätt. Du säger ”SANNINGEN”, när du säger att mest män spelar i band. Jag vill förändra det”
Jo jag vet att ni inom hipstereliten vill förändra det här. Ni har också försökt rätt länge så jag tänkte ge er ett tips. Om ni vill att andra ska gå emot invanda normer och könsstereotyper så kan ni ju alltid börja med er själva. Så ni framgångsrika hipsterkillar på södermalm kan ju välja bort snygga tjejer och istället bara ligga med tjejer med kreativa statusjobb istället oavsett hur dom ser ut. Och likadant kan ju hipstertjejer skita i om killen är framgångsrik DJ eller musiker och istället välja snygga men blyga killar som jobbar som förskolelärare eller är nåt.
Varför inte börja med att bryta mönstren själva för en gångs skull?
”Hahahahaha och du snackar om bristande logik.”
Ja, du missar poängen Jonte. Den slutsatsen kom jag ju till när jag följde DIN (bristande) logik. Du är ju fullkomligt FÖRVIRRAD om du tror att enda anledningen till att män spelar i band är att få tjejer.
När du pratar om hur hipsterkillar ska välja tjej är du ju OCKSÅ fullkomligt förvirrad. Det är så många FEL i hur du tänker att jag inte vet var jag ska börja! Väljer framgångsrika hipsterkillar bara snygga tjejer? Har de här snygga tjejerna inte kreativa statusjobb? Kan en snygg tjej inte ha det? Har du siffror på det? Och framförallt, vad har det med FESTIVALER att göra? Vad har vem som ligger med vem med festivaler att göra? Alltså, vafan PRATAR DU OM?
Han pratar väl om att många av dem som förespråkar 50/50 samhället ofta själva inte på något sätt bryter de könsmönster de säger sig vilja få bort. Vare sig i yrkesval eller partnerval. Det är en ganska relevant observation. Om inte ens de som säger sig vilja bryta mönstret gör det, hur skall man då kunna förvänta sig att andra gör det?
Nej, det är inte en relevant observation eftersom:
1. Den är påhittad och inte stämmer.
2. Partnerval INTE är relaterat till festivalbokningar.
Således menar du i punkt 1. att många av dem som förespråkar 50/50 samhället själva bryter de könsmönster de säger sig vilja motverka? Jag delar inte den åsikten alls. Till att börja med kan vi omedelbart sortera bort alla kvinnliga feminister.
Punkt 2. kan jag hålla med om.
” Vad har vem som ligger med vem med festivaler att göra? Alltså, vafan PRATAR DU OM?”
Om man tror att dom flesta människor har en önskan att vara attraktiva för det kön man själv vill ligga med så har vem som ligger med vem vääääldigt mycket med inte bara festivaler att göra utan i stort sett hela samhället. Då kommer många att välja att göra saker som öker ens attraktionskraft. Och om det är lite olika för killar och tjejer kommer dom göra lite olika saker. Du kan ju ta en tur förbi sminkavdelningen på Åhléns till exempel och kolla vilket kön som är mest välrepresenterat där.
Och som sagt, har du funderat på varför manliga rockartister, rappare och DJ:s får en massa groupies?
Och att medienissar på södermalm har en bristande självinsikt är knappast någon hemlighet. Även där, som på alla andra ställen i samhället väljer killar tjejer FRÄMST efter hur snygga dom är. Har dom ett högstatusjobb är det naturligtvis inget minus, men ser dom inte särskilt bra ut hjälper inte det så mycket tyvärr. För fula killar däremot hjälper det en hel del.
Men jag visste att du skulle förneka det här eftersom arroganta besserwissers, vilket ni tenderar att vara, aldrig har gjort sig kända för sin lysande självinsikt. Bara för att mästra andra. Kul att se att ni fortsätter på samma spår.
Det är parodiskt, talande och genomskinligt att du konstant kallar mig en del av hipstereliten. Det är jag inte. Det är inte Peter heller.
Varför gör du det? För att tillskriva våra åsikter denna smala grupp. Själv representerar du folkets röst, gemene man?
Så ÄR det naturligtvis inte, det vet du och jag om, det vet alla om. Det är inte en smal grupp radikala feminister, en medieelit, besserwissers eller hipsters som ligger bakom de åsikter vi framför. Det är möjligen vettighetens och sansets röst.
Du däremot ger röst till den hackande skivan, du bara upprepar samma mantra, om och om. Att alla val vi gör i livet gör vi för att attrahera en partner. Men vi lever inte på stenåldern längre. Jag köper inte dina argument. Jag vill veta hur du vill att vi ska ta oss framåt. Hur du tycker vi ska förändra oss till det bättre. Hur samhället BORDE se ut.
Med hänvisning till min argumentation kring rättvisa framför jämställdhet så säger jag såhär om festivaler.
- De festivalbokare som med flit låter bli att boka kvinnor enbart för att de är kvinnor är klandervärda. De har rätt att göra så, men jag fattar inte varför. Jag har inte sett något övertygande bevis för att t.ex. Emmaboda har en sådan festivalbokare.
- De festivalbokare som med flit låter bli att boka män enbart för att de är män är också klandervärda. Jag förstår att anledningen är deras idé om jämställdhet, jag tycker däremot att de har rätt att göra det. Jag har sett övertygande bevis för att Ladyfest är en sådan festival.
- Ingen festival har skyldighet att uppfostra publiken genom att boka band på ett sätt som enligt någons definition gör den till ”förebild”.
- Festivaler har rätt att vara förebilder om de vill. Naturligtvis inom alla fält, inte enbart gällande genusaspekten. Jag gissar att bandbokningar på kristna musikfestivaler t.ex. har förebildstänkandet i religiös mening som rättesnöre.
Anekdotiskt om hur fel det blir när man enbart tänker genus:
Jag hade i festivalåldern en stor svaghet får vissa genrer med kvinnliga artister. Jag fick till min glädje se många av dem på festival. Jag såg säkerligen fler män sammanlagt men min centrala poäng är att jag fick se många av mina kvinnliga favoritartister vid den tiden. Över tio år sedan i en mörk tid då genusmedvetenheten var obefintlig i festivalsammanhang. Det ironiska i hela sammanhanget är att min då blivande fru också gick på många festivaler (inte alltid samma) och hon var mer förtjust i band med manliga sångare. Hela den könssortering ni vill göra hade tveklöst missgynnat henne men gynnat mig om ni hade gjort den då. Hade det varit mer rättvist?
Dina punkter.
– INGEN har påstått att Emmaboda låter bli att boka kvinnor för att de är kvinnor. Men ja, det är klart klandervärt att göra det.
– Du tycker det är klandervärt att låta bli att boka män för att de är män, men samtidigt att man har rätt att göra det. Det är motsägelsefullt. Varför är det klandervärt om (se din punkt fyra) alla festivaler har rätt att vara förebilder?
– Det handlar inte om uppfostran utan om förändring. Det är heller ingen skyldighet utan en önskvärdhet.
– Börjar också tröttna på vad festivaler har RÄTT att göra. Men ja, det är väl bra med bra förebilder?
Sedan anekdoten: Det spelar ju naturligtvis ingen roll om din TJEJ föredrar band med manliga sångare och du kvinnliga artister. Ni är för det första TVÅ personer, vilket inte är något statistiskt underlag. Era preferenser är dessutom färgade av hur musiklivet och samhället ser ut idag, inte hur det kan se ut i en jämställd verklighet.
- Jo, många påstår att Emmaboda låter bli att boka kvinnor för att de är kvinnor. Vad handlar annars Emmabodadebatten om? Du säger ju själv att män statistiskt sätt föredrar att boka män (naturligtvis underförstått för att de är män) därmed låter de i samma utsträckning bli att boka kvinnor för att de är kvinnor. Kategorierna är ju uteslutande.
- Du har rätt. Det är motsägelsefullt att att säga att det är klandervärt att boka män för att de är män och samtidigt säga att de har rätt att göra det. Här blandade jag in mina egna preferenser i en diskussion som jag försökte hålla på ett allmänt plan. Klockrent generalfel från min sida.
En av mina huvudpoänger var ju istället att jag inte behöver gilla vad andra gör men att jag inte har rätt att sätta mig till doms över dem. Inte så länge de inte bryter mot lagen.
Så personligen tycker jag det är konstigt att boka män enbart för att de är män men det är inte ett beteende jag vill lagstifta emot eftersom vem som helst har rätt att starta vilken festival den vill och boka vem den vill.
– Du säger att:
”det handlar inte om uppfostran utan om förändring. Det är heller ingen skyldighet utan en önskvärdhet.”
Men du har tidigare sagt att du: ”anser […] att människor i maktpositioner har ett ansvar att förbättra samhället”, och det är i princip detsamma som en skyldighet (moraliskt alltså, juridisk föreligger ingen skyldighet) så försök inte mildra dina tidigare ganska kategoriska uttalanden.
Men viktigare, hur kan du vara så säker på att denna förändring är önskvärd rent allmänt? Människor som ägnar en stor del av sin tid åt att tala om för andra hur andra skall leva sitt liv tycker jag med all rätt man kan kalla ”uppfostrande”. Förr var det ofta religiösa människor som visste vad som var rätt och fel (bortsett från lagen) och tjatade på andra. Nu har vi fått ett slags medialt prästerskap som försöker uppfostra befolkningen utan att egentligen fråga vad den tycker.
– Jag tycker därför av skäl jag precis anfört inte att det med självklarhet såsom du påstår är ”bra med förebilder”. Det beror helt på hur dessa förebilder förmedlar sina värderingar och om det sker på bekostnad av andra värden som kanske är viktigare.
Du sätter likhetstecken mellan en absolut jämn könsfördelning i musikbranschen och rättvisa. Jag ser inte ens det sambandet och ser dessutom andra viktigare rättvisor som får stå tillbaka om du får som du vill.
- Min anekdot har inget med statistik att göra (jag tror faktiskt inte du vet vad statistik är, inte egentligen) däremot falsifierar den i princip hela ditt teoribygge och det enda du i slutändan kan försvara dig med är att hänvisa till en utopi där jag och min fru, o våra oupplysta själar, skulle uppleva en högre lycka på musikfestivaler. Men den utopin vet vare sig du eller jag något om. Det jag däremot vet är vad jag (och min fru) tycker om för musik i den tid vi lever nu och jag lever endast i denna tid och varför skall du komma och tala om för mig att jag egentligen skulle kunna tycka något bättre?
Hur, i hela fridens namn; kan du vara så pompöst uppblåst att du tror dig veta bättre än jag, om vad jag tycker?
Ingen påstår att Emmaboda låter bli att boka kvinnor för att de är kvinnor såtillvida att det inte är ett aktivt val att inte boka kvinnor, det är ett passivt val. Emmabodas bokare orkar helt enkelt inte bry sig om jämställdhet. De väljer inte bort kvinnor för att de är kvinnor, de anstränger sig bara inte för att hitta kvinnor.
Att inte sätta dig till doms över någon för att de inte bryter mot lagen tycker jag låter som ett märkligt förhållningssätt. Egentligen vet jag i och för sig inte vad lagen och lagstiftning har med saken att göra? Du tar själv upp exemplet religion, finns det inte lagar i dag som är starkt bundna till religion trots att vi sägs leva i ett sekulariserat samhälle? Och skit i det förresten, lagar förändras ju hela tiden. De kan inte utgöra någon form av rättesnöre när vi vill förändra samhället? Och inte jag heller vill lagstifta om vilka artister som får bokas till festival.
När du sedan skriver om skyldighet/önskvärdhet citerar du vad Peter skrivit, inte jag. Så jag har då inte försökt ”mildra” mina ”tidigare ganska kategoriska uttalanden”. Snarare lägger du ord i min mun.
Men okej, för mig är det egentligen bara en fråga om semantik att kalla det önskvärdhet eller skyldighet. Jag är inte intresserad av lagstiftning, men jag tycker festivalbokare borde anstränga sig för att uppnå jämställdhet. Jag tror att vi alla gynnas av det. Det är min uppfattning.
Din uppfattning tycks vara: Så länge man inte bryter mot lagen får man göra vad man vill. Med den inställningen skulle inte många orättvisor korrigeras.
Din anekdot kanske vi borde lägga åt sidan vid här laget men att det skulle falsifiera mitt teoribygge är fullkomligt befängt, och att du påstår det gör mig orolig att du inte förstått något av vad jag försöker säga. Eller, förstår du inte själv hur OINTRESSANT det är vad du och din fru tycker om för musik? Om man diskuterar fördelarna med ett (mer) jämställt musikliv, eller fler jämställda festivaler, spelar väl din och din frus musiksmak inte så stor roll?
Du skriver:
”att det (mitt motexempel) skulle falsifiera mitt teoribygge är fullkomligt befängt”
Nja på sätt och vis har du rätt, problemet är ju att en utopi inte går att falsifiera i förväg. Därmed kan du inte heller på ett trovärdigt sätt argumentera för att jag kommer att förändras i takt med inrättandet av utopin så att mina preferenser kommer att stämma överens med utopin när den är ett faktum. Det enda jag kan utgå från är vad jag tycker idag och jag tycker inte om din utopi så återigen; hur kan du vara så självgod att du tror att du vet bättre än jag vad jag kommer att tycka om din utopi?
-
Du skriver:
”Ingen påstår att Emmaboda låter bli att boka kvinnor för att de är kvinnor såtillvida att det inte är ett aktivt val att inte boka kvinnor, det är ett passivt val. [...] De väljer inte bort kvinnor för att de är kvinnor, de anstränger sig bara inte för att hitta kvinnor.”
Jisses så fånigt sätt att slingra sig ur vad man sagt.
Och vad vet du ens om hur de anstränger sig?
-
Du skriver:
”Din uppfattning tycks vara: Så länge man inte bryter mot lagen får man göra vad man vill. Med den inställningen skulle inte många orättvisor korrigeras.”
Jo, i en demokrati. Jag menar, tänk efter lite nu; hur fungerar en demokrati med tillhörande rättsväsende? Skall du ta en eftermiddag och tänka igenom vad hela idén egentligen går ut på. Den principen har korrigerat oändligt många fler orättvisor än fundamentalistiska politiska läror, religioner och folkuppfostranden.
Och definitivt; så länge man inte bryter mot lagen får man verkligen göra vad man vill. Verkligen. Precis vad man vill. Finner du den tanken motbjudande är du antidemokrat och emot idén om ett just rättsväsende och fria människor. Det kallas diktatur.
Och faktiskt, du skriver ju:
”Eller, förstår du inte själv hur OINTRESSANT det är vad du och din fru tycker om för musik? Om man diskuterar fördelarna med ett (mer) jämställt musikliv, eller fler jämställda festivaler, spelar väl din och din frus musiksmak inte så stor roll?”
Så talar en människa som föraktar andra människors avvikande livsval. Du inte bara ”skiter” i mig. Du vill köra över mig och en massa andra människor med din utopi för du vet att vi har fel och kan bli lyckligare. Så talar en fundamentalist som vet bättre än andra. Så talar den uppblåsta självgodheten som vet bättre än andra hur de skall bli lyckliga.
Men gud nåde mig om JAG skulle komma och peta i DIN favoritdeg så den smakade annorlunda…
Adam, jag bestämde dig mig redan innan du svarade för att det skulle bli mitt sista inlägg och efter att ha läst ditt svar är jag bara mer stärkt i dent beslutet.
Jag orkar inte svara dig längre. Inte bara för att jag tycker att du inte vet vad du pratar om, utan även för att jag tror att både DU och JAG har bättre saker att göra än att slösa bort vår tid på varandra. Men du anser att det är pompöst av mig att säga vad du gillar och inte gillar, så låt mig bara säga att JAG i alla fall inte har mer tid att slösa på dig.
Det är förvisso helt sant att jag skiter i dig och vad du tycker om för musik, men det var INTE min poäng. Den har du fortfarande, uppenbarligen, inte förstått, fast jag har gett dig alla chanser. Jag kan nu bara anta att du inte VILL förstå. Du vill bara fortsätta leva i din inskränkta värld med samma gamla tankemönster du alltid haft. Du påstår att jag föraktar andra människors livsval. Men själv är du för arrogant för att ens ta till dig vad jag har att säga. Är inte det föraktfullt så säg.
Jag skulle tacka för diskussionen, men den har inte gett mig något annat än huvudvärk.
Vi slutar och jag vill som avslutning tipsa om en annan grupp människor som inte heller tycker som du och som därmed ”vill [...] fortsätta leva i [sin] inskränkta värld med samma gamla tankemönster [de] alltid haft.”
De hade också en festival nyligen:
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/romsk-festival-med-europas-basta-pa-maxim
Såvitt jag kan se enbart män bokade.
De kommer säkert att ha fler festivaler så du och dina världsförbättrare kan ju passa på att läxa upp dem nästa gång och berätta om hur de skall leva och hur de skall boka sina band för att bli lyckliga människor. De är vana. Europas självgoda eliter har försökt tala om för dem hur de skall leva sina liv i hundratals år.
EMMA FINNKVIST GJORDE SÅ ATT ARVIKA GICK I KONKURS!!
PK-människorna kan väl anordna EGNA PK-festivaler där PK-artister spelar PK-musik. Då kan man välja om man vill gå på musikfestival eller PK-festival.
Rimlig kommentar.
Man kan ju också kolla på vad de kvinnliga artisterna gör: Huvudsakligen sjunger, kanske spelar gitarr och skriver egna låtar. Men bakom dem står manliga kompmusiker.
Det är männens värld, även när en kvinna frontar. Och det är knappast nåt man kan klandra männen för. På samma sätt är det inte Anja Pärsons fel att jag inte är en elitskidåkare, det är helt och hållet mitt beslut.
Så de kvinnor som vill se fler kvinnor på scenerna får väl plocka upp gitarren, elbasen, sätta sig bakom trummorna och börja lira. Kanske till och med bli professionell kompmusiker?
FIA-projektet gjorde en kartläggning av andelen killar och tjejer i replokalerna, av 76000 medlemmar var det bara 18000 tjejer, dvs 24%. Det rimmar väldigt bra med 7-3 på försäljningslistan.
Men frågar man många som skriker om kvotering vad de själva har gjort banbrytande livsval får man ganska negativa svar. Själva ska de inte behöva harva i slitna replokaler eller försumma familj och vänner för en välbetald karriär.