[Den här intervjun med Allvarets sångerska Sushila Gautam publicerades i Göteborgs-Postens pappersutgåva 15 november 2013. Bortse alltså från eventuella speldatum för ert eget bästa.]
[Fotografiet är taget av Madeleine Martinsson och illustrationen tecknad av Victoria Olsson Bill.]
MUSIK: Det går bra nu för Allvaret. Bandet från Göteborg, vars musik har beskrivits som melankolisk poppunk med starka melodier, släppte i år sitt debutalbum på cd, lp och kassett.
För ett tag sedan var de förband åt något större genrekamraterna Vånna inget, som de delar en bandmedlem med, och i kväll är det dags för nästa spelning.
Sushila Gautam som sjunger i bandet är för tillfället på jobbet. Hon driver tillsammans med några kollegor skräddarkollektivet Skräddarns hus på Kaserntorget.
– Vi arbetar alla vid sidan om. Det kommer nog aldrig bli så att vi kan leva på musiken, men jag klagar inte. Det traditionella hantverket, att vara skräddare, är lika viktigt för mig som att sjunga. Det ena är vatten och det andra luft, jag kan inte leva utan något av dem. Att sy och sjunga är typ det jag alltid drömt om att göra, och jag gör det.
Visst tycker Gautam att det är jätteroligt med den uppståndelse som varit kring albumsläppet samt de efterföljande konserterna. Men det är inget nytt för henne. Som tidigare sångerska i engelskspråkiga punkbandet Fistful är hon en välkänd profil på Göteborgs punkscen, likaså trummisen Chris Martinsson som spelade i samma band.
Gitarristen Niklas Joelsson har även han varit med i svängen. När han inte spelar med Allvaret tjänstgör han som basist i Malmöbaserade gruppen Vånna inget.
– Först tänkte vi faktiskt inte spela punk, eftersom vi alla har gjort det så mycket tidigare. Vi ville inte låsa oss vid en genre. Men det blev ju punk i alla fall till slut. Det går inte riktigt att styra det där. Musiken kommer inifrån, och sen kommer den ut. Det är inte partymusik, så mycket kan jag säga, utan betydligt allvarligare, säger Sushila Gautam.
Som ert bandnamn?
– Ja. Vi funderade länge på vad vi skulle heta. Eftersom de flesta av oss har rötterna i den småländska landsbygden ville vi ha någonting som speglade det. Jag tänkte en hel del på författaren Albert Engström, som är en av mina inspirations-källor. Hans berättelser fångar det småländska släktets allvar och hur de beslutsamt går upp varenda dag för att sköta åkrarna. Ordet melankolisk stämmer kanske inte in på Ruda där jag kommer ifrån, men det gör allvar. Det finns ett stort allvar i Småland.
– Anledningen till att vi döpte skivan till Tänk på döden är också att vi ville fånga en känsla. Allting är förgängligt, man måste förstå att det tar slut en dag.
Så det är inte nallat från portinskriptionen vid Stampens kyrkogård?
– Njae. Alltså, när jag bodde i Kortedala åkte jag förbi där ofta. Men inspirationen kommer inte därifrån. Vi föds och sen dör vi. Man känner mycket, man lever mycket, man är däremellan. Sen dör man. Så tänkte vi.
Tänk på döden ges ut av det tyska bolaget Erst Theke Tonträger. Frågan som uppstår är förstås om svensk punk säljer bra i Tyskland.
– Den säljer helt otroligt bra. Det spelar heller ingen roll vilken sorts punk det är. Skatepunk, hårdare grejer, allt går hem. De tycker väl att vi är exotiska, skrattar Gautam.
Tobias Holmgren
En fin spellista med Allvaret hittar ni här.