Det är alltid svårt att jämföra konserter, det är stor skillnad på en konsert på Ullevi och en konsert på gamla Sjöhästen. Men ett av de konsertögonblick som framkallat störst känslor hos mig, och alltså måste betraktas som ett av mina största konsertögonblick var på Nya Ullevi. Det var en Springsteen-konsert för ett gäng år sedan och låten som framkallade rysningar och fick tårkanalen att reagera var en låt som jag tidigare inte lagt märke till på skiva. Jag visste faktiskt inte ens vad den hette – även om det var ganska lätt att gissa efter att man hört den.
Springsteen sjöng som om det var den sista låten han någonsin skulle sjunga, och Clarence Clemons spelade som på den gamla goda tiden. På storbildsskärmarna kunde man se hur en tår långsamt tog sig ner för Big Mans kind när han spelade solo. Och Springsteen sjöng hjärtat ur sig. ”Cause you’ve got, you’ve got, you’ve got, you’ve got my love, you’ve got my love. Through the wind, through the rain, the snow, the wind, the rain. You’ve got, you’ve got my, my love heart and soul. Heart and soul. Heart and soul.”
Och jag fick rysningar och tårar i ögonen.
Sedan dess är Drive all night en av mina absoluta favoritlåtar i hela världen. Mycket tack vare en stor man som vet hur man spela sax. Han visste hur man spelar sax. Även om han på slutet inte alltid satte solona perfekt, och ibland spelade i fel tonart (som det finns dokumenterat på youtube-klipp) så var han ändå alltid världens största saxofonist. Nu är han död. Han dog i sviterna efter den stroke han drabbades av för en vecka sen.
Sensast Springsteen och The E street band spelade i Sverige, sa jag efter konserten att det nog var sista gången jag tog mig för att se dem. Nu vet jag att det i alla fall var sista gången jag såg Clarence Clemons. Det känns förbannat trist.
Dagens låt är så klart Drive all night.
