Stuart Murdoch, frontmannen i Belle and Sebastian, gör en Plura. I vanliga fall brukar det handla om att åka till fingerspetsen av landet, att sätta sig på en kobbe någonstans och äta fisk och skriva musik. Denna gång handlar det dock om att publicera sin blogg i bokform. Enligt Pitchfork är dock Murdochs nätdagbok inte någon blogg, utan mer en riktig dagbok, till sin form. Inläggen som nu kommer i tryck är från år 2002 till 2006. Jag har missat att den gode herr Stuart skrivit dagbok offentligt och kan tänka mig att läsa boken.
Det är inte alltid särskilt intressant att läsa vad musiker har att säga. Självbiografierna är på väg att växa till att bli bokhandlarnas största avdelning, och många av böckerna är skrivna av musiker, eller folk som är anställda av musiker för att skriva självbiografierna. Men bara för att man är duktig på att skriva låttexter betyder det inte att man är duktig, eller intressant nog, att skriva annat, vare sig självbiografier eller andra böcker. Vissa musicerande gossar och jäntor blir man ändå sugen på att läsa. Pluras Resa genom ensamheten: Svart blogg och det ljuva livet var en sån bok, jag läste bloggen sporadiskt men slukade boken. Pluras språk är literärt redan i låttexterna, och det håller verkligen för en bok. Jag gissar att låtförfattandet till och med gjort att språket blir än mer intressant, varje mening är gravt meningsbärande och inte en stavelse står där i onödan.
Belle and Sebastians låtar är ofta som små noveller i sig, och de innehåller formuleringar som växer för varje gång man hör dem. Det kan hända att jag kommer läsa Stuart Murdochs The Celestial Café. Jag hoppas att jag kommer läsa den. Det är ju en bra bok, i alla fall på idéstadiet.
