Alla som jobbar på bibliotek, framför allt på Kungliga Biblioteket i Stockholm, är klädda i en en färgskala som innehåller färgerna grå, beige och brun. Bibliotekarier pratar med allvarlig röst och diskuterar ämnen som disputationer och den senaste dramatenpjäsen. De skojar om att ingen läst ens avhandling, förutom opponenten så klart. Det är i alla fall bilden som SVT:s nya dramasatsning Bibliotekstjuven ger.
Historien är helt påhittad. Den råkar bara vara väldigt lik historien om den så kallade KB-mannen, han som stal värdefulla handskrifter från KB för att bekosta sitt dyra leverne och som till slut tog livet av sig och samtidigt sprängde hela sin lägenhet i centrala Stockholm i luften.
I SVT:s Bibliotekstjuven spelar Gustaf Skarsgård rollen som Johan Johansson. Johan bestämmer sig dock för att med ett sånt namn kommer man ingenstans, så han tar sig efternamnet Manneus istället. Och hans klassanalys visar sig stämma. Som Johan Manneus får han jobb på KB. Där gör han allt för att passa in och accepteras. Det är en värld med en annan etikett och nya vanor får vi anta, John Manneus går nämligen en etikettskurs för att passa in inför en finare middag. Johns nya jobb och umgänge leder till dyrare vanor, vilket i sin tur så klart går ut över ekonomin och familjen blir lidande. För att klara sig ur den finansiella knipan börjar han stjäla värdeföremål från sitt jobb och försöker sälja dem. Det som hela tiden verkar driva John är hans skam för vem han är, för den klass han tillhör. Han gör allt för att vara någon annan. Ungefär så långt kom vi i handlingen under det första avsnittet som gick på SVT tidigare idag.
Bibliotekstjuven har snyggt foto och en imponerande skådespelarlista. Men första avsnittet lider också av många problem som tyvärr är alltför vanliga i svenska tevedraman. Tempot är långsamt, dialogen är tung och torr, miljöerna och karaktärerna känns inte trovärdiga. Och varför måste allt vara så övertydligt?
Men framför allt, har alla som jobbar på bibliotek beigea byxor? Har alla på KB brun kavaj, grå kofta eller en grå cardigan över en brun skjorta? Är alla biblioteksvärlden så där jävla torr? Karaktärerna känns ibland mer som karikatyrer.
Kristian Petri och Peter Englund skriver på ett långfilmsmanus om KB-mannen, vi får se om deras bild av biblioteksvärlden bekräftar våra fördomar lika mycket.
