Pantoum är ursprungligen en malajsisk diktform som på 1800-talet vann popularitet i både Frankrike och England. I Sverige är den ovanlig, och jag har inte lyckats vaska fram några svenska försök med mallen förutom Alf Henriksons i Verskonstens ABC:

Partierna gångar till val.
Deras taktik är sig lik.
De omtuggar tjatiga tal.
Så är det i svensk politik.

Deras taktik är sig lik.
De läser citat från i fjor.
Så är det i svensk politik.
Likgiltigheten känns stor.

De läser citat från i fjor.
De har lämpliga siffror till hands.
Likgiltigheten känns stor.
O, vore vi utomlands!

De har lämpliga siffror till hands.
De omtuggar tjatiga tal.
O, vore vi utomlands!
Partierna gångar till val.

Mönstret är inte så knepigt som först kan tyckas: Man ser helt enkelt till att formulera stroferna (diktens stycken) med fyra rader vardera. Därefter låter man den andra och fjärde raden i varje strof återkomma som första och tredje rad i nästföljande strof.

Praxis är att låta raden som inledde dikten återvända i slutet tillsammans med raden den rimmade på (se Affes exempel). Hur många strofer du ska ha med är dock helt upp till dig själv.

Om du har hittat ett annat exempel på pantoum i Sverige får du gärna dela med dig av dikten i kommentarsfältet, likaså om du vill impa på oss med dina egna försök.

Kommentarer

kommentarer