Versmåttet: Vive la France! (2 av 3)

Efter en kortare paus är poesiskolan äntligen tillbaka, den här gången med fortsättningen på vår franskföljetong. Så, luta dig tillbaka i chaisen, bolma litet på din äckliga gauloises-cigarett, och skrocka slemmigt från gomseglet (så här). Du kan också lyssna på Desmonds skrivarlista för att sätta sprutt på det kreativa.

I dag ska vi ta oss an versformen sestina, som har sina rötter i 1100-talets Provence. Sestinan saknar rim, vilket för många kan kännas som en befrielse, men skrivs ändå inte helt utan möda. Ett svenskt namn för fenomenet skulle kunna vara pusseldikt. Låt mig förklara:

39 rader har du till ditt förfogande. Dessa är uppdelade i verser om sex rader vardera + tre extra rader som går under namnet tornado.

Rimma ska du som sagt inte göra, men slutorden i din första vers ska återkomma dikten igenom, dock i en annan ordning.

Om vi kallar slutorden i din första vers för a b C d e f, ska mönstret se ut som följer i dikten:

a b C d e f

f a e b d C

C f d a b e

e C b f a d

d e a C f b

b d f e C a

Om dina första sex rader slutar med orden full, hår, vägar, hus, barn respektive tal (som i exempeldikten av Alf Henrikson längst ned), ska alltså nästa vers sluta med tal, full, barn, hår, hus respektive vägar. Den tredje ska avslutas med vägar, tal, hus, full, hår respektive barn, och så vidare, och så vidare, och så vidare.

I tornadan, d.v.s. de tre extraraderna, är ordningen från din första vers tillbaka. Då ska du ha med två av slutorden på samma rad:

ab + Cd + ef

Vi tittar på hur Alf Henrikson har löst pusslet:

 

Av underbara ting är världen full:
violer, bord, pistoler, skägg och hår,
potatis, yllekoftor, korv och vägar.
Där finns musik och hundar, berg och hus,
frisörer, fonografer, träd och barn,
raketer och kotletter utan tal.

En vacker kväll höll trubaduren tal.
Han var dessvärre övermåttan full
och även oerfaren som ett barn.
Han slet i vild inspiration sitt hår
och ville ockupera Folkets hus
och för lyriken öppna nya vägar.

Men underbara, ack, är ödets vägar!
På Grand Hotell alltsedan två kvartal
höll en politisk attentator hus,
fanatisk, desperat och ondskefull.
Han hade vållat många gråa hår,
en farlig fågel och ett orons barn.

Hans livs novell var ingenting för barn.
Han hade alltid vandrat syndens vägar
och ofta hängde livet på ett hår.
Hans skuldregister nådde höga tal,
hans almanacka var till brädden full
av mord på riksdagsmän och kungahus.

Var höll månntro poliskonstapeln hus?
Han hade pappaledigt, skötte barn
och hade redan häcken överfull.
I nattlig frid låg gator, torg och vägar.
En bombknall avbröt trubadurens tal.
I luften blev han sprängd med hull och hår.

En stjärnbild heter Berenikes hår.
Planeter går i himlens åtta hus.
Där har de styrt och ställt i åratal.
Då går det som det går för världens barn.
Det här var inte klokt på långa vägar
men härmed är sestinan likväl full.

Ja, visst är världen full av skägg och hår,
av berg och vägar, hundar, träd och hus,
frisörer, barn och korvar utan tal.

Märk att Affe använder sammansatta ord som kvartal, ondskefull och kungahus för att få dikten att gå ihop. Det är naturligtvis helt okej.

Nu: Sätt baskern på sned, tvinna mustascherna och skriv. Om du får ihop en sestina du kan tänka dig att visa upp, gläd oss då gärna med att klistra in den i en kommentar nedan.

—————————-

Tidigare delar i serien:

1. Pantoum

2. Limerick

3. Rondeau

 

Kommentarer

kommentarer