Att duon Bärjed och Nyberg har haft mer än ett halvt decennium på sig att skriva och fundera märks, även om all ledig tid förstås inte har ägnats åt skivinspelning (livet kom emellan som de förklarar i VF:s intervju).

Så lång tid har det faktiskt gått sedan det rosade debutalbumet Nattfjärils tal till solen släpptes. Under tiden har de hunnit byta ut svenskan mot engelska, samt slipat bort det som minde om progg på Nattfjäril till förmån för ett stilrenare sound.

Det rör sig om psykedelisk folkpop som hyllar utan att bli pastisch, minns utan att efterapa. Mild som i vackra Her dimples, fräsig, medryckande, ohejdbar på perfekta poppärlorna Charade och You can’t control me.

Någonstans i gränslandet mellan Beatles, Beach Boys och The Who hittar vi Mandorla, artister med det gemensamt att de har släppt livskraftiga pophantverk som fortfarande jämnar all konkurrens med marken.

När … Based Upon An Idea By spelar är den en undergörande musikupplevelse, helt avgjort, dock är det fortfarande för tidigt att säga om skivan kommer att överleva i tio år eller bara två. Det har duon sett till genom att fullmata dubbelalbumet med hela två timmar musik för oss att uttolka.

Där skiva ett är luftig och utsökt komponerad popmusik i logisk ordning, är skiva två med sina 22 spår ibland rent sinnessjuk. Smakfulla nynnpartier som Meaning is the meaning blandas med pausbitar som missljudande The Synthtrack of our lives (en passning till bandet som Bärjeds bror spelar i). 4th worst marriage for Dinosaur D. är i två minuter bara en vacker pianoslinga som sedan abrupt klipps av med ett par trumslag.

Så fortsätter det. I ena stunden är musiken otvungen, i nästa inåtvänd. Men i alla sånger finns den där svårgripbara inre energin som i till exempel Follow the waltz får en att förvänta sig Sloop John B i nästa vers. Mandorla är 2011 helt enkelt ett band i världsklass.