Harmontown har blivit ett monster

Harmontown

För någon vecka sedan avslöjade Alex Schulman och Sigge Eklund att över 200 000 personer lyssnar på deras podcast varje vecka. Jag skulle gissa att kanske två eller möjligtvis tre svenskar lyssnar på podcasten ”Harmontown”. Ändå är det det kanske roligaste som finns att lyssna på för tillfället.

Att beskriva Harmontown på något begripligt eller kortfattat sätt känns inte bara omöjligt. Det ÄR omöjligt. Hur sammanfattar jag storheten i en tafflig ”I-fucked-your-mama-freestyle-rap” där Vincent Price gästar? Hur förklarar jag det genialt katastrofala i en liveomgång av ”Dungeons & Dragons” med sju och en halv svarta publikmedlemmar på scen som får samsas om bara EN roll i spelet, eftersom det är tillräckligt att de ens tillåts få ta plats på scen? Hur börjar jag ens att berätta om kopplingen mellan en penis i form av en Pringles-förpackning och en penis i form av en burk med kycklingnudlar?

Det går bara inte. Så låt mig försöka.

Harmontown är en liveföreställning, eller okej, stryk det. Jag börjar om. Harmontown är kanske inte så mycket en föreställning som ett kommunfullmäktigemöte. I centrum står Dan Harmon, tidigare huvudförfattare för och skapare av serien ”Community”, nuvarande envåldshärskare över Harmontown. Idén bakom Harmontown är grundandet av en ny stad, koloni, eller kanske är det en hel värld, med helt nya regler och lagar. Utgångspunkten är att vårt nuvarande samhälle, och kanske USA i synnerhet, inte fungerar. Men vad mötena i själva verket kommer att handla om, är naturligtvis oftast något helt annat.

Mötena hölls till en början i bakrummet av seriebutiken Meltdown Comics i Los Angeles, där improvisationskomikern Jeff Davis agerar som Dan Harmons högra hand och ”comptroller”. Det var för övrigt på ett av dessa möten som Dan Harmon spelade upp det nu världsberömda röstmeddelande som Chevy Chase lämnat på hans mobiltelefon. Allt detta skedde dock långt innan Harmontown började sändas som podcast.

Upplägget och innehållet under ett Harmontown-möte är helt styrt av Dan Harmons humör och för det mesta är han fullkomligt upptagen av tankar om rasism och politik men kanske framförallt sig själv. Högläsningen ur hans egen dagbok från 15 års ålder var en tidigt höjdpunkt i serien. Han vägrar för det mesta låta någon lämna lokalen innan mötet fått det perfekta avslutet, som inte sällan består av ett musiknummer.

Den senaste tiden har inneburit ett särskilt lyckorus för alla Harmontown-fans, eller Harmenians som vi också kallar oss, då Dan Harmon med sällskap, som nu svällt från honom och bästa vännen Jeff Davis till att även inkludera flickvännen Erin McGathy och drakmästaren Spencer Crittenden, begett sig ut på turné.

I stället för ett avsnitt i veckan släpps det för tillfället en föreställning om dagen från den pågående turnén, där ingen show är den andra lik. Verkshöjden är monumental. Nivån visserligen varierande, men aldrig låg. (Efter besöket i Nashville tvingades i och för sig Dan Harmon att för första gången klippa bort vissa segment av föreställningen då han skämdes över sin egen berusningsnivå. En av besökarna hade med sig en flaska moonshine till ledaren, som därmed avslutade showen genom att rusa runt i publiken och förolämpa alla på beställning.)

Alla delar av ett Harmontown-avsnitt är resultatet av både tidigare och helt nya improvisationer och infall från Dan Harmon. Det kan vara så vitt skilda saker som en Liam Neeson-imitation eller en kort intervju med den misstänkt autistiska Adam Goldberg, en publikmedlem som enligt egen utsago någon gång haft en statistroll i ”Community”. Spencer Crittenden som är med på USA-turnén fick en plats på turnébussen enbart på grund av att han reste sig upp under ett möte på Meltdown Comics, när Dan Harmon och Jeff Davis frågade om någon i publiken var duktig på rollspelet ”Dungeons & Dragons”. Sedan dess är det omöjligt att tänka sig Harmontown utan honom.

På grund av denna ständigt pågående evolution av podcasten är det svårt att bara börja lyssna hur som helst. Det krävs en förförståelse om vad som pågår på scen och inuti Dan Harmons huvud för att uppskatta humorn till fullo, eller kanske över huvud taget. Men för den som tar sig tid att lyssna är det värt varje sekund. Och det betalar sig extra mycket i de där avsnitten som redan känns som klassiker. Där det blir helt magiskt.

Som när SNL-stjärnan Jason Sudeikis gästar på scen i Brooklyn.
Eller när Eric Idle dyker upp för att framföra en visa om att älska med Dan Harmons mamma.
Eller när Patton Oswalt inför turnéstart varnar om farorna med att åka landet runt.

Den som tar sitt podcastlyssnade på allvar har egentligen inget val. Frågan är egentligen bara när du tänker börja lyssna på Harmontown. Från början. Varför inte nu? Du hittar den »här«.

Kommentarer

kommentarer