För fem år sedan gjorde Kathryn Bigelow succé med The Hurt Locker, en skildring av Irakkriget. Nu har hon grävt vidare i USA:s krig mot terrorismen, den här gången handlar det om jakten på Usama bin Ladin.
I centrum står CIA-agenten Maya, spelad av Jessica Chastain, och hennes envetna kamp för att hitta terrorledaren. Det börjar med tortyr i ett förhörsrum och slutar i Usamas gömställe i Abbottabad.
Historien berättas osentimentalt, nästan kyligt. Här finns egentligen ingen plats för relationer, känslor eller reflektioner förrän i de absolut sista bildrutorna. Det är mest en torrt berättad historia, kronologiskt från början till slut. Kanske är det därför som filmens tortyrscener blivit så omdebatterade. Det finns ingen i filmen som tydligt tar avstånd från inhumana handlingar som vattentortyr och hundkoppel. Det är till och med så att det antyds att de vidriga metoderna är ett effektivt verktyg i underrättelsearbetet. Men man skulle också kunna påstå att filmen pekar på de amerikanska krigsbrotten genom att visa upp tortyren i all sin råhet och omänsklighet och därmed kan väcka opinion mot människoplågandet. Kathryn Bigelow lämnar all reflektion till oss tittare, och det behöver inte vara fel.
Trots diskussionen som blivit så är Zero Dark Thirty inte först och främst en film om tortyr. Det är en film om jakten på the bad guy, om hämnd om man så vill. Det är också en berättelse om tillvaron vi alla lever i efter den 11 september 2001. Handlingen påminner mycket om till exempel Homeland, Maya delar sin totala besatthet med Carrie i serien. I Zero Dark Thirty är det dock ingen karaktär som har någon bakgrund eller sammanhang utanför jakten på bin Ladin.
Filmen är över 2,5 timmar lång, vilket är för mycket, inte minst när alla redan vet hur berättelsen slutar. För att klara av att engagera under så lång tid hade man behövt mer känslor till karaktärerna. Trots detta är filmen sevärd. Det är rakt över ett bra skådespeleri, inte minst Fares Fares som gör en fin insats som CIA-agent. Filmhantverket är gediget och berättelsen om vår samtid är angelägen och viktig i sig. Jag hade bara önskat mig lite mer hjärta och passion.
