När man ser Dinosaur Jr. vill man bli golvad av ljudväggen. J Mascis och gänget kräver hög volym och plattan i mattan från början. På Primavera verkar någon kommit åt volymreglaget åt fel håll, gitarrsolona försvinner flyktigt iväg istället för att i full fart ramma mig.
Förutom ljudet är det inte alls dåligt, men det är inte i närheten av så bra som jag hade hoppats och förväntat mig. Nej, jag går och ser Jessie Ware istället.
