Recension: Dexys på Primavera Sound

För första gången någonsin har jag tagit mig in i konserthuset vid festivalområdet. Peppen inför spelningen har varit enorm hela dagen, inte bara från mitt gäng utan kanske ännu mer från andra, som dessa gossar:

Dexys börjar med att spela deras senaste skiva, One Day I’m Going To Soar, som en musikalföreställning. Skådespelartalangerna är någonstans i nivå med Solstollarna, men det gör absolut ingenting – tvärtom. Det är helt jävla briljant.

När One Day I’m Going To Soar  är slut övergår spelningen i något annat. De spelar The Waltz, Geno, I Love You (Listen To This) och This Is What She’s Like. Tyngdpunkten ligger på låtar från skivan Don’t Stand Me Down, ett av musikhistoriens mest innerliga och bästa album. Kevin Rowland struttar fram över scenen, sjunger fantastiskt och spexar med bandmedlemmarna.

Det är så bra att det inte ens strulande ljud (mikrofoner som stundtals surrar och att det verkar svårt att få till medhörningen) kan sabba detta. Nej, inget kan förstöra den här uppvisningen.

Betyg: 5

 

Kommentarer

kommentarer