Mycket har redan skrivits om Tom Rachmans bok ”De imperfekta”, men det tåls att uttrycka en påminnande rekommendation för de som eventuellt missat den.
Boken är inte bara given läsning för alla journalister, såsom den träffsäkra och insiktsfulla (och något cyniska) skildring av tidningslivet den är; det är omöjligt att inte känna igen sig själv och kolleger på den egna redaktionen i romanens karaktärer.
Den är dessutom en emellanåt oerhört träffande beskrivning av hur vi fungerar som människor. Den fiktiva tidningen i centrum för berättelsen fungerar blott som en inramning för att binda samman de korta noveller, skrivna i samma tradition som Raymond Carvers texter, som utgör verkets verkliga kärna.
Förutom att dessa för tankarna till just Carvers novellsamling ”Beginners” och Robert Altmans film ”Short cuts”, som ju baseras på en del av de berättelserna, så kan jag inte låta bli att tänka på Ruben Östlunds film ”De ofrivilliga”.
Det är inte bara titlarna som liknar varandra. Tom Rachman blottlägger på samma oförlåtande sätt våra brister som individer. Samtidigt är det precis som Östlunds mästerliga film en kärleksfull och igenkännande skildring av dessa tillkortakommanden.
Det enda som haltar något är tidshoppen i själva kapitlen, där det plötsligt från ett stycke till nästa kan ha passerat ett dygn, utan att vi hinner reagera. Men det är bara en praktiskt detalj. Boken är naturligtvis heller inte riktigt i klass med det livsverk som utgör ”Beginners”.
Men ”De imperfekta” är långt ifrån bara trevlig läsning för journalister. Det är en bok för alla som inte alltid känner sig fulländade, och som vill lära sig mer, eller bekräfta sina tankar om varför vi ibland gör som vi gör.
