Sämsta jävla skiten. Någonsin.
Hur en film kan vara så här usel är ett mysterium. Här finns INGENTING av det som gjorde föregående Stig-Helmer-filmer sevärda. Faktum är att ”The Stig-Helmer Story” är så usel att jag börja ifrågasätta om någon av Sällskapsrese-filmerna någonsin varit bra.
Jag trodde det. Jag menar, jag har för mig att de är bra? Roliga. Men när jag ser ”The Stig-Helmer Story” kan jag för mitt liv inte förstå vad det är jag tidigare skrattat åt. Det här är en billig ursäkt för en film. Det är knappt en film. Det är Stig-Helmer och Ole Bramserud som vandrar omkring, käkar pizza och pratar om Stig-Helmers liv. Och det är så torftigt.
Det finns knappt ett manus. Det kan det inte finnas.
Alltså, jag vet att filmen hade biopremiär för snart ett halvår sedan, att det säkert redan skrivits hånfulla recensioner (det MÅSTE det ha gjorts) men jag har inte läst dem. Jag tänkte att ”The Stig-Helmer Story”, det är väl ändå en film man måste se? Det är det inte.
PS. En grej som är helt sjuk i ”The Stig-Helmer Story” är att Stig-Helmer inte vet vad en automatisk dörr är. Alltså, han har ju blivit gammal nu. Och har ingen mobiltelefon, och säger ”Internätet” och så vidare det är väl okej. Men när han kommer till dörren till Ica-butiken förstår han inte hur den kan öppnas automatiskt. Han vevar förundrat med sin gåstav i luften och förbluffas av hur dörren helt MAGISKT öppnas. Idiotin vet inga gränser. Stig–Helmer föreställer att vara i sextioårsåldern, och vet inte vad en automatisk dörr är? Please.
