Hiss: Nu ska vi ha en trevlig sommarstund tillsammans. Det hör jag direkt.
Diss: Uri Geller. Usch, jaha. Nä. Måste vi verkligen höra om honom?
Hiss: Hur bra du är på att rätta dig själv, när du säger fel. Det blir ju aldrig så där antiseptiskt som du oroar dig för, och jag misstänker att du vet det så väl.
Hiss: Ditt liv med framgångar och motgångar. Att du pratar om så svåra ämnen på ett så lätt sätt. Du har naturligtvis distans till minnena nu vilket hjälper dig tackla dem. Kanske är det därför inte heller så lätt att bli rörd till tårar av din berättelse. Men jag blir rörd på ett annat sätt i stället.
Hiss: Att du funnit kärleken igen, i en seglare. Det är bara FÖR bra.
Diss: Det här med bebisspråk, även när du härmar barnbarn, det är inget för vuxna människor. Särskilt inte på radio.
Hiss: Å, alla effekter du använder dig av. Telefonröst, högtalarröst, stormljuden när du är ute på havet. Sommarradiomagi.
Hiss: Vilken härlig tant du är. Vilket proffs. Vilket liv. Jag vill bara sitta och lyssna på dig, träffa dig, lära känna dig, äta madeleinekakor med dig.
Diss: Ja, det finns naturligtvis något lite för uttänkt med så mysiga och kloka tanter som du. Något nästan overkligt eller förställt. Men du känns inte förställd.
Diss: Och ständigt Hasse & Tage. Vad är det med er gamlingar, sommarprogram och Hasse & Tage?
Hiss: Men i övrigt ett nästintill felfritt låturval.
Hiss: ”Nu plumsar vi i”. *PLASK!* Och så Jan Malmsjö. Ridå. Applåder.
