Hiss: Journalisten som serverar dig din madeleinekaka (bildligt talat nu) när ni sitter och fikar, genom en obehaglig fråga. Det är en fin inledning till vad som komma skall.
Hiss: Årets första sommartårar ligger nära under ditt sommarprat. Det är en fin bekännelse, kryddad med viktiga budskap, UTMÄRKT stoff för ett sommarprogram.
Hiss: När du sitter på toa och läser en tidning. Jag tror vi alla kan känna igen oss i DEN bilden!
Diss: Jättekul för dig med ett ”lycklig slut” och kanske bra för dramaturgin, men TRÅKIGT ändå för din poäng så att säga. Det hela kunde ju fått landa i hur barn inte ÄR det absolut viktigaste i världen och du gör fortfarande den poängen men det faller ju lite platt med denna upplösning på dramatiken. Men ändå, kul så klart.
Diss: Nu plötsligt börjar du berätta en obegriplig historia om en danstrupp du startat. Och det finns alltid något i mig som ryser till när 40-plussare benämner sina kvinnliga kompisar ”tjejer”. Det är förmodligen storartad terapi att få dansa hip-hop i vuxen ålder, men det är snarare traumatiserande att tvingas höra om det på radio.
Hiss: Kerstin Thorvall dock som du inleder ditt dansprat om. Fantastisk.
Diss: Men, vad hände med den där madeleinekakan egentligen (Återigen, bildligt talat nu. Du åt alltså ingen riktig madeleinekaka när ni fikade. Tror jag? Du har inte sagt något om det i alla fall)? Ja, alltså, jag är lite nyfiken på vad du svarade den där journalisten. Det lämnar du lite hängande i luften bara. Dåligt. *GOOGLAR LITE*. Ja, det var kanske inte så svårt. Här hittade jag vad jag bara kan ANTA är intervjun du hänvisar till. Det kan också göra mig lite irriterad, att du pratar om den där intervjun utan att ens säga vilken tidning det rör sig om. Nästan som om det vore självklart att ALLA läst fina DN:s stora intervju med Klara Zimmergren. Men men, här är den i alla fall.
Mitt gnäll till trots är jag i första hand glad över ditt sommarprat, det kändes viktigt och relevant.
