Diss: Kemi alltså. Kul.
Hiss: Ah, du ska göra kemi kul alltså. Bra. Då är vi överens. Det ÄR tråkigt. Men du ska GÖRA det kul. Bra. Varsågod.
Diss: Du var lite lillgammal som liten misstänker jag. Det märks. Du berättar om sådant som fascinerade dig som barn, men i stället för att lära känna det barnet så lär vi känna figurerna som fascinerade barnet. Och det är historier för barn. Det är barnsligt alltså.
Diss: Nu pratar du inte ens om kemi, och det är ÄNDÅ tråkigt. Du berättar om en båtsättning du gjorde i tonåren.
Diss: Hehe, ”Hip to be square”. Jag förstår hur du tänker här. Men nej.
Diss: Nu pratar du om kemi. Och det är FORTFARANDE tråkigt.
Diss: Arkeologi eller kemi, arkeologi eller kemi, hmmm, hmmm, svårt VAL! Indiana Jones eller Professor Baltazar… …och du valde… …KEMI!
Diss: #Shania Twain-fail.
Hiss/Diss: Du spelade ”Bohemian Rhapsody” av Queen, det fick verkligen tiden att gå, och eftersom jag lyssnar på podversionen med korta snuttar av låtarna så hoppade vi genast flera minuter framåt i tiden! Ett litet minus att du kallar den för en av de mest komplexa låtar som någonsin skrivits. Jaha?
Hiss: En blinddate! Spännande.
Hiss: Haha. När du står och fluktar och stirrar på alla kvinnor som kommer ut ur huset klockan fem, då du väntar på din blinddate. Plötsligt kommer det ut en kort tjej, som gå fram till dig och ”tro det eller ej, det är min dejt”. Ja, vem FAN skulle det annars vara?
Hiss: Ditt härligt aspergiga sätt att berätta hur man inte kan avgöra på någons ansiktsuttryck om de är kära. Och sedan lite kemi bakom kärlek. Bra.
Diss: Att du förklarar att en förälskelse kan vara i max ett och ett halvt år. Deprimerande.
Hiss: Att du beskriver ditt förhållande i kemiska substanser och sedan ledigt går över till… präriesorken.
Diss: Åh HERREGUD den här barnlåten ”Helium”.
Hiss: Spindlar på metamfetamin. Fett.
Nej, tack. Det blev ju inte så mycket ”Breaking bad” av det här sommarpratet du. Tyvärr.
