Hiss: Ja, du är ju jävligt tuff helt enkelt.
Hiss: Det här:
Hiss: Att du är MORMOR.
Diss: Buss med vedspis. Låter farligt. Och flummigt.
Diss: Aj fan, nu får jag inte kalla det flum heller, det är tydligen ”nedsättande” mot alla jävla hippies. Du försvarar hippies just nu. Men, jaja, jag hör dig, jag förstår din poäng. Men. Ändå.
Diss: Jag kanske har missat något. Men du kallar genomgående din mamma Moki. Det är inte så konstigt, hon hette nämligen det. Men säger man inte oftast mamma?
Diss: Nu är jag ÄNNU mer förvirrad, nu har du börjat säga mamma, men du blandar Moki och mamma. FÖRVIRRING!
Hiss: Richard Hell & The Voidoids!
Hiss: Din gigantiska familj.
Diss: Din gigantiska familj. Alla namn gör det här sommarpratet till ett Dostojevskij-helvete att försöka hänga med i.
Diss: Rätt torftig hisslek ni hade som barn.
Hiss: Haha, är du medveten om att du i princip SKRIKER ibland när du pratar. Det är helt random.
Hiss: Att du var med så nära Talking Heads och Arthur Russell. Och så Allen Ginsberg alltså! Han var ju ÖVERALLT den mannen.
Hiss: Och så kanske Peters favoritsaxofon ”Oh Bondage, Up Yours!”.
Hiss: Åh Minnie Riperton!
Diss: Vietnamkriget. ‘Nam man.
Musiken är fantastisk och du är en så många gånger mer intressant artist än Yngwie Malmsteen. Men du är inte en riktig lika rolig sommarpratare.
