Putte i Parken är slut för i år. Festivalen har klarat av premiären i på ett nytt område och en i ny stad. Då är det på sin plats att sammanfatta och utvärdera festivalen. Jag ger alltså arrangörerna ett gratis utvecklingssamtal. Håll tillgodo!
Vi börjar med musiken. Innan festivalen pekade jag på de fyra akter som jag såg mest fram emot. Av dessa var Hank 3 den jag blev mest besviken på, Freddie Wadling och Vånna Inget var de som bäst höll för favorittrycket. Om jag ska försöka mig på att rangordna konserterna på årets PiP blir topplistan så här:
1. Murkage
2. Kriget
3. Vånna Inget
4. Jonas Lundqvist
5. Freddie Wadling
Sett till helheten blir betyget på Putte i Parken 2012 
. Det finns fortfarande saker att göra bättre, men Karlstadpremiären får ändå betraktas som lyckad. Jag ska försöka punkta upp vad som var bra i år och vad som måste bli bättre till kommande år.
+
- Själva området och arrangemanget var i stort sett oklanderligt. Korta köer, bra scener, bra ölområden och det kändes aldrig riktigt trångt. Området måste vara väl planerat för inte ens när det var 10 000 besökare på lördagen så blev det något värre kaos.
- Välstädat och trevligt.
- Stor variationsmöjlighet på mat.
–
- Bristande fantasi i bandbokningarna. Det innebär också att det är här den största utvecklingspotentialen finns, inte minst för att en festival till största del består av sin musik. Jag hoppas att Putte till nästa år har valt någon form av avgränsning, att bandbokningarna ska spegla någons smak och att inriktningen ska vara något snävare än ”folkligt”.
- Maten kunde varit godare.
- Klubbschemat var ambitiöst och jag tror att det är bra att försöka engagera hela staden. Men då måste klubbspelningarna ligga senare, kanske måste krogarna få dispens så att de kan hålla öppet någon timme längre. Som det var nu fick jag cykla som en dåre mellan området i Mariebergsskogen och krogarna inne i stan.
Du kan läsa mer utförliga rapporter från första dagen på Putte i Parken här, andra dagen här, tredje dagen här och sista dagen här.
