Hiss: Det börjar med en smäll!
Hiss/Diss: Det har bara gått några sekunder av ditt sommarprat, och du pratar redan om din rumpa.
Hiss: Via din dator är du uppkopplad mot hela världen – visst är det fantastiskt med internet!
Diss: Första låten är några jävla gregorianska munkar. Nähä, benedektinmunkar var det visst.
Hiss: Vilket fantastiskt hus ni måste ha om det tonsätts med Malena Ernman.
Hiss: En båt för 200 kronor? Hur gammal är du egentligen? Eller, hur billigt är det med båt? Jag måste köpa båt.
Diss: Asch, det verkar bara vara massa jävla krångel med båten du. Det blir inget för mig.
Hiss: Du insåg direkt att det fanns kvinnor som gillade samma kläder som du. Så jävla RÄTT du hade.
Diss: När du bara räknar upp allt du fick göra på Konstfack. Så. Trist.
Diss: ”Var får du din inspiration ifrån?” är en fråga du får titt som tätt. En spännande fråga. Men, du svarar, så torrt det bara går: ”Naturen, mina resor och mötet med människor”. Suck.
Diss: Jag inser nu att ganska mycket av ditt sommarprat består av uppräkningar. Ämnen på konstfack, inspirationskällor, favoritresor, och så vidare.
Diss: Över huvud taget redogör du bara väldigt mycket för ditt liv, alltså rakt upp och ner. Det blir lite tråkigt i längden.
Diss: Jag känner mig jävligt kritisk och gnällig just nu men du berättar alltså en historia om när LARMET GÅR för att ni inte vet hur det fungerar. Polisen kommer då och…. stänger av larmet. Det är så väldigt, väldigt ointressant.
Hiss: Jag måste bara hissa något. Alla fina tantkläder du gör får det bli.
Diss: Men allt det här tjafset om bomullsodlingar är inte heller så roligt.
Diss: Inte heller Malena Ernman för andra gången!
Diss: Haha, du FORTSÄTTER att prata om ekologisk bomull. Lägg av nu då!
Diss: ”Det var bättre förr”-faktorn är hög när du vill utropa blyertspennans dag.
Och där var det slut. Alltså, morsan, inte ens du kan väl tycka det här var särskilt underhållande? Förutom den halvkyrkliga musiken kan väl inte heller du ha funnit någon behållning här? Innehållsmässigt hade det ju INGENTING. Jag hoppades att Gudruns Sjödéns Sommar skulle vara lika färgsprakande som hennes kreationer, men det var lika grått som en kofta från Kappahl.
