Kommer ni ihåg det ljuva 90-talet? Kommer ni ihåg hur det pratades om svensk hiphop? Under några år i mitten av 90-talet fanns det inget hetare än svensk hiphop. Alla ville ha del av kakan. Skivbolagen tävlade om att signa nästa stora svenska stjärna. Det handlade om streetcred, artister som berättade om den hårda verkligheten, i Alby eller på Södermalm. Vem som helst kunde få ge ut skivor på storbolag, bara han/hon rappade på svenska. Jag menar herregud, Melinda Wrede hade ju en megahit!
Sen hände något. Plötsligt var det inte lika hett längre. Tidigare fanns det hur många ”nästa stora rappare” som helst, men plötsligt fanns det inte någon. Svensk hiphop har så klart inte dött, men de som har märkts mest är genrens dinosaurier. Petter säljer asmånga skivor med låtar från ett teveprogram, Timbuktu är fortfarande en säker hitmaskin, Looptroop gör allt sämre skivor men är fortfarande ett av landets bästa liveband och Dogge är någon allmän mysfarbror i teve. Bra hiphop har främst funnits under mainstreamradarn, dålig hiphop (läs Frispråkarn och Frida) har tagits upp av Christer Björkman till schlagersoppan. Och då och då är det någon artist eller grupp som slagit igenom på bred front. Men genren som sådan har det varit tyst om. Nu är det fan dags att prata om svensk hiphop igen.
För ett tag sedan uppmanade jag alla att lyssna på nya Mohammed Ali-skivan Vi. Tidigare har vi också tipsat om Alexis Weak, kanske det bästa svenska albumet hittills i år. Nu har även Ison och Fille släppt en ny skiva. Jag bör erkänna att jag alltid har varit svag för Ison och Fille. De har alltid varit personliga favoriter. Jag skulle nog påstå att jag har varit kär i duon i ungefär tio år, men nu har de nog överträffat sig själva. Nya skivan För evigt är ett mästerverk.
När 2011 års bästa svenska hiphopskiva ska utnämnas blir det plötsligt knepigt. Våren 2011 har gett oss Alexis Weak, Mohammed Ali, Ison och Fille, och en ny tro på att svensk hiphop är bra, inte bara bra för att vara svenskt.
Och Alexis Weak, glöm inte Alexis Weak!
Alexis Weak, hur fan kunde jag glömma Alexis Weak?? Det är ju kanske årets bästa album so far ju! Faan!
Jag fuskar nog och skriver till Alexis Weak i texten. Det är för viktigt för att låta bli.
Annat bra, ganska nytt och relaterat. Inte hiphop, men typ nästan. Lyssna på Marcus Price och Carli: http://open.spotify.com/artist/3DNt15R75JMtjl9xhsv48a Marcus Price