”Vad handlade den om egentligen?” Frågan ställs av mitt biosällskap direkt efter att vi sett Apflickorna. Och det är inte en helt enkel fråga att svara på. På ytan handlar den om Emma och Cassandra, två tjejer som träffas när de tränar voltige, en slags gymnastik som utförs på hästryggen och kräver total koncentration, kontroll och styrka. Den handlar också om Emmas lillasyster som är djupt förälskad i sin kusin och gör allt för att få hans uppmärksamhet, barnsligt oförstående om varför det är opassande.
Men jag skulle också vilja påstå att Apflickorna handlar om kontroll, makt och om att bli vuxen. Genom filmen pågår en ständig maktkamp mellan Emma och Cassandra, de tävlar mot varandra och med varandra. De är på samma gång vänner och fiender.
Både Emma och hennes lillasyster Sara går igenom en mognadsfas, de är på väg mot nästa del av livet och de måste på olika sätt möta vuxenvärldens krav. Emma får höra att hon måste jobba på sin utstrålning, att det inte räcker att vara vig och säker. ”Du måste vara hård, du får inte visa vad du känner, då blir du bara sårad” säger Emma till lillasyster Sara. Sara blir även tillsagd att hon måste bära bikiniöverdel på simskolan (vilket leder till en fantastisk scen där hon provar bikinis och ger ett barns perspektiv på den sexualisering som bikinin innebär). Både Sara och Emma jobbar hårt på sin disciplin och att gör allt för att kontrollera sig själva och omgivningen i de övergångsfaser de är inne i.
Genom hela filmen är stämningen tät. Jag vågar knappt att andas där jag sitter i biosalongen då anspänningen är så hög. Kanske hade filmen tjänat på någon eller några scener där man kunde få vila och inte behöva sitta på helspänn och känna att något hemskt är på väg att hända.
Men på det stora hela är Apflickorna en fantastisk film. Lisa Aschans debut går i samma skola som till exempel Ruben Östlund eller Jesper Ganslandt. Aschan har själv kallat det för en western, och visst finns det likheter med den annars så matcho genren, inte minst i kläder, miljöer och ett par smått komiska tumbleweeds som tar sig över det karga landskapet runt ridhuset.
Jag är fortfarande inte helt säker på hur jag ska svara på frågan om vad Apflickorna egentligen handlar om, men sedan jag såg den har den inte lämnat mig. Jag har funderat mycket på Emma, Cassandra och Sara, det finns mängder av ingångar och frågeställningar att spinna vidare på. Att filmen är tolkningsbar och får igång tankarna är bara positivt.
Apflickorna är en väldigt stark debut och en riktigt bra film. På många sätt är det en modig och samtidigt mogen debut. Vi kommer få se mer av såväl skådespelarna (Matilda Paradeiser, Linda Molin och kanske framför allt Isabella Lindquist) som av Lisa Aschan, det är jag säker på.
Betyg:
Apflickorna var den sista filmen i den rookie-satsning som Svenska Filminstitutet genomfört tillsammans med SVT och Film i väst. Rookie-satsningen var ett sätt att stödja nya filmskapare. Tidigare rookiefilmer är Miss Kicki, Karaokekungen, Isolerad och Behandlingen. Jag tycker att Apflickorna, som redan innan den svenska premiären åkt världen runt på filmfestivaler och vunnit flera priser, är ett bevis på att sådana satsningar på stöd till unga oetablerade filmare behövs. Det är filmer som Lisa Aschans Apflickorna som behöver stöd, inte Kjell Sundvalls Jägarna 2. Jag hoppas att Filminstitutet förstår det och gör nya satsningar på nya regissörer istället för att satsa på redan etablerade säkra kort.
Som biosällskap måste jag säga emot. Filmen skulle kunna ha varit bra, den skulle kunna ha handlat om allt den påstås handla om men tyvärr är den alldeles för dålgt gjord med alldeles för dåliga skådespelare. Det är inte en svår film där det kan vara svårt att förstå den underliggande meningen. Den är bara dålig. Tack för att jag fick gå med
Nejdu, Nina. Där har du minsann fel. Den är ju bra ju! Inte alls dålig. Bra. Bra!
Nej.
Jo.
Många månader senare…såg just Baggegalan och eftersom filmen ändå tog baggen för bästa film blev jag tvungen att söka VAD folk tycker är så bra med den. Jag är helt på Nina Nilssons linje - filmen kunde blivit bra. Det är en intressant idé men katastrofalt genomförd. Urdålig med andra ord.