Jag börjar inse att veckans höjdpunkt så sakteliga förflyttas från onsdagar till måndagar. Det handlar inte om en tablåförändring för “Sveriges Mästerkock”, utan att det faktiskt finns ett annat program som jag längtar efter mer.
På måndagskvällar tittar jag nämligen på “Comic Book Men”, som är precis vad det låter som, en serie om vuxna män som älskar serietidningar. Mer specifikt handlar det om Clerks-regissören Kevin Smiths gamla New Jersey-polare (och i fallet Walter Flanagan, just Clerks-skådespelare) som nuförtiden driver serietidningsbutiken Jay and Silent Bob’s Secret Stash.
Scenerna från butiken korsklipps med en podcast-sändning där även Kevin Smith närvarar och gänget diskuterar allt ifrån vilka superhjältar de helst ser i en fajt, till favoritdräkter från serietidningsvärlden.
Trots att det aldrig blir riktigt garvroligt, som det annars stundtals är när Kevin Smith håller låda, så är det rakt igenom supertrevligt. Upplägget för närmast tankarna till ”Miami Ink” då det med jämna mellanrum dyker upp kunder i butiken som vill sälja något vars affektionsvärde i de flesta fall är högre än det faktiska.
Det är vid dessa möten serien är som bäst, när Walter Flanagan ska köpslå om tidningarna, skisserna eller leksakernas pris. Han förvandlas från en ödmjukt allvetande serietidningsnörd till en stenhård förhandlare och bjuder sällan, om aldrig, mer än nödvändigt. Följaktligen passade han totalt på det mest detaljerade, men alldeles för högst prissatta, Stålmannen-skrevet i senaste avsnittet. Försäljaren ville ha 2 500 dollar för sin påstått homoerotiska affisch, som vid senare efterforskningar visade sig vara värd närmare 100.
Hur tragiskt det än må verka med ett antal vuxna män som viger sitt liv helt åt serietidningar finns det naturligtvis något oförklarligt lockande med deras tillvaro. Tänk att kunna leva sitt liv på det viset, uppdelat mellan ändlösa diskussioner om vilken version av Catwoman som är mest tilltalande och besök på diverse serietidningsmässor. I mötet med andra serietidningsnördar antar huvudrollsinnehavarna självfallet samma överlägsna roll som John Cusacks skivbutiksägare i High Fidelity. De vet mest, och därför kan de pissa på alla som vet mindre. Det, är någonstans kärnan i nörderi.
