Hiss: Vilken jävla basröst.
Hiss: Böneutropare, there’s an app for that.
Hiss: Kairo: strömmen som kommer och går, sopupphämtningen som INTE kommer. Det finns något ganska romantiskt med det ändå.
Diss: Politik i Sommar är inte bara svårt, det kan vara ganska trist också.
Hiss: Men det ÄR intressant med en inblick i den egyptiska postrevolutionära utvecklingen.
Diss: Det här exemplet på hur den nya generationen med medel som internet och bloggar lyckats få viss makt är fint och så, men jävlar vilken tid det tar att komma till POÄNGEN.
Diss: Det är lite löjligt av mig att tjata om hur folk pratar, men din basröst är så LÅG att det ibland bara låter som ett dovt brummande. Det är lika avslappnande som valsång, men gör tyvärr att det inte går att höra vad du säger. Eller så försätts hjärnan i någon form av meditativt tillstånd som gör att jag lärt mig jättemycket om den arabiska våren UNDERMEDVETET.
Hiss: Att du spelar Philip Glass för andra gången.
Diss: Äh, jag vet faktiskt inte om det är så intressant det här. Du berättar om tillståndet i Kairo, i Egypten. Men ska jag behöva KÄMPA så för att ta till mig informationen (svar: JA, det kanske jag borde)? Du är ju för bövelen journalist, du måste kunna paketera den bättre, mer aptitlig.
Hiss: ”Nu måste ni blivit trötta på islamister hit och islamister dit och den komplicerade mellanösternpolitiken?” JA!
Hiss: När du återigen pratar om livet och rytmen på Kairos gator.
Nej, nej, nej. Det är farligt nära att bli underbetyg för dig Magdi. Din räddning är att du pratar om något som i TEORIN är intressant. Men det är inte bra nog.
