Diss: Nu blir det tanthumor.
Hiss: Kul för alla tanter så klart. Inte så kul för mig.
Diss: Att Meg Ryan skapat bilden av kvinnlighet. Alltså, de där stora herrskjortorna hon försvinner i dagen efter, de får inte bara henne att se nätt ut, utan även männen att se stora ut. Två ideal som är LIKA svåra att leva upp till.
Diss: Musikaler.
Hiss: Att du gestaltar ditt liv som att du ledde ett barnprogram. Det passar fint när du beskriver din uppväxt.
Hiss: Waterloo Sunset.
Diss: Stackars din kompis Kristina som var tvungen att höra dig härma Liza Minelli.
Diss: Stackars oss som är tvungna att höra det nu.
Hiss: Men du får ett A för ansträngningen. Det är inte alla som storbandssjunger i Sommar.
Hiss: Om din upplevelse av att vara styvmamma. Lite ÄKTA känslor, sådant alla vi sommarlyssnare bara LÄNGTAR efter. Det spelar inte ens någon roll att du följer upp med tv-serie-klyschiga ”Have a little faith in me”.
Hiss: Gamlingar och datorer va?
Hiss: Så tidig och fantastisk Florence Valentin.
Hiss: Att ni tvingade taxichaufförer att ställa upp i de sista platserna i ”Vem tar vem”.
Hiss: Hånet mot afrikansk dans och kattanter. Fina tankar om att åldras med värdighet.
Hiss: Talking Heads ”Once in a lifetime”.
Diss: Bromsspår i toaletten.
Hiss: Musiksmaken är det väl egentligen inte något större fel på, nu sist Alabama Shakes.
Det här sommarpratet lyfte efter att du berättat om upplevelsen att vara styvmor, verkligen. Det var ett mycket angenämnt, trevligt, och, om än spretigt, så ändå ganska underhållande Sommar.
