Hiss: När du inleder ditt sommarprat genom att återberätta öppningsscenen till Woody Allens ”Broadway Danny Rose”. Lovande.
Diss: Att du jämför kampen om Christiania, med fascismen i Chile. Det är kanske inte RIKTIGT på samma nivå.
Diss: Du har nu gått från att berätta om när du jagas av poliser en kväll i Christiania, till att berätta om när du jagas av skinheads, den 30 november. Det jag slås av är att det fortfarande är väldigt många som springer hela tiden. Du verkar nästan sjukligt fascinerad av folk som springer. Det kanske förklarar allt springande i dina filmer.
Diss: Nu är vi tillbaka i Christiania, här är det nu ännu fler som springer.
Diss: Plus att det brinner väldigt mycket. Ni springer – och det brinner.
Diss: Du ser några som har massa glasflaskor, du undrar varför de inte brinner?
Hiss: Ajajaj, någon kastar glasflaskorna över hela marken. Då är det slut på springandet!
Diss: ”Jag måste erkänna att nu förstår jag ingenting”, säger du. Jag håller med. Den röda tråden hittills är springande, och brinnande.
Diss: ”De har byggt en ny barrikad. Och den brinner.” Oväntat.
Hiss: Din pappas teori om Kasparovs drag, schackmästaren som vann även över en dator. I alla situationer finns det ett Kasparovs drag, och vem som helst kan ramla över det.
Hiss: När du träffade en av filmhistoriens viktigaste klippare, Thelma Schumaker. Stort.
Diss: Slutsatsen att du borde ha filmat alla som sprang i Christiania, för att FÖRSTÅ vad som hände. Och att det nog är därför du gör film i dag, som ”Snabba Cash”, för att FÖRSTÅ. Suck.
Du är bevisligen en filmnörd. Låt oss få höra mer om det i stället för den här bedrövliga Christiania-historien.
