Diss: Det här kanske inte är helt politiskt korrekt av mig, men jag måste ändå få säga att jag tycker Anders Behring Breivik är en riktig jävla liten fitta. Att högerextremismen och främlingsfientligheten bakom hans terrordåd bara får allt starkare fotfäste i Europa är en lika stor tragedi som dådet i sig.
Hiss: Jag har klagat på både Jo Nesbøs och Petter Stordalens norska tidigare. Men just nu är det vackert att lyssna till.
(Diss: Men jag förstår fortfarande inte hälften av vad du säger)
Hiss: Det känns i hela kroppen när du berättar om Utøya.
Hiss: ”Sång till modet” med Mikael Wiehe.
Hiss: Att du tar som en paus för att spela musik som har haft stor betydelse det här senaste året. Du säger inte mycket mer än varför du vill spela låtarna. Du är nästan den första sommarprataren som gör så i år. Alla låtarna är kanske inte fantastiska, men att få höra varför de varit viktiga gör att musiken blir intressant ändå.
Diss: ”Call me maybe”, det hjälper inte att du ber om ursäkt för det låtvalet.
Diss: Hur din pappa kokar ägg känns inte lika relevant som det du pratat om tidigare.
Hiss: Vad Utøya betyder för dig.
Jag vill egentligen inte sätta något betyg på ditt Sommar. Den historiska och politiska vikten av det är för stor. Det är illa nog att tramsa bort genom att hissa och dissa. Och jag vill inte heller per automatik hylla det. Det är liksom en självklarhet att du skulle sommarprata på ettårsdagen för terrordådet. Alla borde lyssna, oavsett betyget nedan.
