Hiss: ”Vi fiskar, plockar svamp, äter bär och spelar olika bollspel”, så sammanfattar du din sommar. BRILJANT.
Hiss: Helvete, va STRIKT och KORREKT du pratar!
Diss: Att du ser med ömhet på minnet av hur din pappa vägrade plocka upp dig i sin tjänstebil. Hur fan kunde han ta tjänstebilen för att hälsa på er, och samtidigt vägra köra dig i den?
Hiss: Att du fångar 100 sniglar eller mer! ”Jag dödar varenda snigel jag fångar.”. Så hård.
Diss: Din rädsla för sociala medier.
Diss: Du har gått från 26-årig riksdagsledamot för Moderata Samlingspartiet, till chef för Röda Korset. Du väljer att spela ”Like a rolling stone”.
Hiss: ”Bad moon rising”.
Hiss: Haha, att du kallar John Fogerty en tidig domedagsprofet, eftersom han skrev den låten.
Diss: Förlåt, jag slutade lyssna när du pratade om miljö och sådant, det var dumt av mig. Det är viktigt så klart. Jag hann bara höra när du avslutade med: ”Vi kan ju inte äta pengar.” Så sant. Så sant.
Diss (fortsatt): Förutom chokladpengar. Naturligtvis.
Diss: Att du börjar prata cancerstatistik när du pratar om din bror Lars som dog. Det blir inte så personligt.
Hiss: Men fan, att du fortsätter prata så jävla strikt och korrekt, när du pratar om något som drabbat dig så. Det är ändå jävla fint.
Hiss: Haha, att du exemplifierar hur det behövs resurser och personal i vården, genom att säga att en SYMFONIORKESTER med färre medlemmar låter sämre. Din värld alltså.
Diss: När du hyllar EU. Alltså, inte bara för att du gör det, utan för att det är så trist.
Hiss: Stressmomentet i ditt EU-arbete var de små flygsätena ”anpassade för kineser” där du inte fick plats med dina långa ben. HA!
Diss: Plötsligt börjar du recensera en bok av Göran Rosenberg. Inte så mycket recensera som att berätta vad den handlar om. Ja, inte bara det, du avslöjar helt enkelt slutet.
Du hade världens längsta avslut på ditt Sommar, alltså längre än i ”Sagan om konungens återkomst”. Och så här trist politiksnack kan inte bli mer än godkänt.
