Hiss: Okej, tack för den inledningen. Du vet hur det är att bli sexuellt utnyttjad, våldtagen och misshandlad, att leva i ett blandmissbruk. Det kommer bli ett mörkt Sommar det här.
Hiss: När du blev instängd i garderoben som liten, att din mamma inte kunde visa kärlek. Det här Sommar är så jävla svart alltså.
Hiss: Och värre blir det. Grannfarbrorn och tanten som bjuder dig, som åttaåring, på middag för att sedan förgripa sig på dig.
Hiss: I detta mörker är dina föräldrars skilsmässa blott en parantes. Din nya styvfar är alkoholiserad och riktar en hagelbössa mot dig. ”Skjut mig”, skriker du, men geväret är inte laddat.
Hiss: Och nu påbörjas din prostitution. Din nya mamma är en bordellmamma.
Hiss: Efter prostitutionen – missbruket.
Diss: Nu möter du Jesus, ett starkt och viktigt ögonblick för dig själv, naturligtvis. Men lite segt att lyssna till.
Diss: Att du förlåtit det som hänt dig, det känns inte lika tillfredsställande som säg ”Kill Bill” eller ”Thriller – en grym film”.
Hiss: Och när du sedan pratar om prostitutionen på Malmskillnadsgatan i dag.
Diss: Jag är ofta rätt svag för religiös musik, psalmer och klassiska frälsningsarmé-melodier. Men den här kristna musiken du envisas med att spela blir bara för mycket.
Okej, det här måste utan tvekan vara det mörkaste Sommar hittills i år. Nattsvart och fysiskt JOBBIGT att lyssna till. Men inte desto mindre viktigt, eller bra. Du lyckas dessutom prata om Jesus utan att predika. Mycket bra.
